Jag påminns om hur det var i början, när Sally var helt ny och inte hade anammat det där med sömn.
På natten klibbar ögonen igen av ögoninflammation så hon vaknar en gång i timmen. Hon ser inget, blir rädd, gråter efter bomull. Så man asar sig upp, baddar med vatten och sen är det lugnt en stund igen. De där mötena i natten är ändå lite speciella, nästan så jag blir en smula nostalgisk.
Äntligen en liten bild på det söta barnet. Stackars gulle Sally. Snart blir hon frisk igen.
SvaraRaderaMen tänk så fort man glömmer. Tiden går fort med små barn. Man lever med i deras liv som är nu nu nu. Kram från mormor
Vilken fin azalea i fönstret!
SvaraRaderaOckså från mormor. ( vem annars observerar en blomma i fönstret??)
Tack tack för blomkomplimang.
SvaraRaderaEfter besök på vårdcentral och möte med isländsk och snäll doktor finns det nu hopp för ögonen som får antibiotika på sig.
Jag håller med om nätterna. jag får alltid en déja vú från när man var liten å hur M och P plötsligt lyckades trolla bort allt det onda bara genom att sitta hos en. Det e fint och förmodligen komplett hängivelse och kärlek /mostern
SvaraRadera