Helsingborg-Helsingör

Jag blev rastlös på lördagskvällen och plötsligt hamnade vi på en sundsbuss alla fyra. Hepp!

Sen hängde vi lite vid skejtrampen. Sally är mycket intresserad. Jag har tänkt gå ner med henne och en skejtboard eller sparkcykel. Känns bara lite dumt jag inte kan hjälpa. 

Har aldrig stått på en. 

på allmän begäran: äpplekaka

 

• 150 g smör
• 2 dl råsocker
• 1/2 dl ljus sirap
• 1/2 dl vispgrädde
• 3 dl havregryn
• 1 1/2 dl vetemjöl
• 1/2 tsk bakpulver
• 1 tsk flingsalt
• 600 g äpplen 

 Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 200°C.
2. Smält smöret i en kastrull tillsammans med råsocker, sirap och vispgrädde.
3. Ta från värmen och blanda ner havregryn, vetemjöl, bakpulver och flingsalt.
4. Dela, kärna ur och skär äpplena i klyftor. Lägg dem i en smord pajform.
5. Fördela smeten över.
6. Grädda i ugnen ca 30 minuter, tills pajen är gyllenbrun och knäckig. Servera med grädde eller vaniljsås.

 (receptet på knäckig äpplekaka är från tidningen Buffé)

 

skenet bedrar

Om jag blir arbetslös ska jag börja sälja kanderade äpplen.

Alla barn vill ha dem. 

De är ju så fina.

Synd bara att de är oätliga. 

För trettio kronor får man ett beskt äpple indränkt i stenhårt socker, med chokladlinser som sitter så hårt fast att man inte får av dem. 

Trettio kronor! Fatta vinsten på det.

Kanske något att tipsa mjölkbönderna om.

saknaden efter framtida bebisar

Apropå nya bebisar.
Jag önskar att jag alltid kommer att känna människor i olika åldrar.
Det ger mycket att ena dagen bada med en 21-åring, nästa hålla i en nyfödd och nästa igen äta lunch med en 91-åring.

Gamlingar lär jag ha ett tag framöver, jag är mer orolig på småbarnsfronten nu när jag och mina jämnåriga inte ser ut att få så många fler barn.
Bristen är inte akut.
I sommar har två nya bebisar fötts in i mitt liv. En i Göteborg, en i Malmö. Förra året kom tre i Stockholm.

Men kan vi bestämma att vi fortsätter såhär kära släkt och vänner?
Kanske kan vi göra nått slags schema, att man ansvarar för olika år.

Enda minuset är att barn ju sällan blir till när man vill. Det kommer att krävas en drös med folk för att få till ett jämnt flöde.
Och kanske tar folk illa upp när jag lägger fram mina förhoppningar. Risken är överhängande.
What to do?!
Omskola mig till förskolepedagog eller kan man hoppas på att småbarnsmagnetismen tonar ner sig med tiden?

jag vill vara kvar bland bebiskläderna

När jag väljer kläder till hösten blir det randigt, mörkblått och vitt.
Inget rosa, inga tryck på magen, inga volanger.

Man får ju passa på så länge det varar.

Hux flux får man inte välja nått.
Och hux fluxet är nära insåg jag igår när jag upptäckte att Ebba inte längre delar storlek med bebisarna.
Hon har växt in i Sallys avdelning, 86-116.
Kändes konstigt.
Tur det kommer nya bebisar jag kan handla till.

när benen sprungit klart

När springet hade lagt sig blev det plötsligt lugna barn i motljus och lastfartyg i horisonten. 

spring i benen

En sprang rakt ut i havet.
En sprang rakt mot parkeringsplatsen.
Bra att vi var två vuxna.

här vare kräftor

Den där äpplekakan. Jag ska inte tjata. Men såååå god. 

Även smeten.

Innan man får kaka måste man förstås äta mat. 

Till exempel kräfta. 

Passformen på morfars hatt kanske inte var den bästa. 

Och matfokuset vid barnens bord var inte heller det bästa.

Men det gjorde inget. 

Förutom kakan var jag mest nöjd med girlangen med kräftmånar. 

Det är just en sån som har fattats trädgården hela sommaren. 

välkommen kusin

Som vi har väntat. Först väntade vi i en evighet på att hon skulle komma ut.
Sen väntade vi i tre dagar på att få se henne.
Som moster är jag ju jävig, men:
Så. Otroligt. Söt. ❤💜❤

festival!

Ni vet när det är sådär gnälligt att man nästan blir galen. När inget blir som man vill. 

När man får besöka bajamajor tre gånger på ingen tid. När man vill prata med sin kompis men barnen skriker och drar i ens byxor. Man saknar sim bettskena fast det är mitt på dan. Allmänt frustrerad stämning. 

Så som gärna inträffar när man i flera veckor laddat för en rolig malmöfestival. 

När det sen vänder. 

Den känslan. 

Underbar.

Och om jag vetat att allt som krävdes var två american icecream för 25 kronor styck, då hade jag köpt dem många timmar tidigare. 

augusti betyder äpplekaka

Receptet på sista sidan i senaste Buffé (ICAs kundtidning) leder fram till en jättegod äpplekaka.
Det är som knäck ovanpå.
Mycket gott tyckte alla i familjen, kanske mest Ebba som åt tre portioner.

hejarklack i butiken

Att storhandla med barn är en genre för sig. Det kan bli exakt hur jobbigt som helst.
Vänner har vittnat om kaskadkräkningar över varuvagnen.
Jag har svettats över raseriutbrott omöjliga att häva.
Brukar också få spunk på toalettbesök just när man närmar sig kassan, tjat om godis, Barbietidningar.

Men ibland går det bra.
Både bärhjälp och hejarramsor.

tv är bättre på tv

Vi var på inspelningen av Sommarlov häromdagen, med min syster och Linnéa, för att se Robin Stjernberg.
I början var det jättekul.
Solen sken och Robin spelade en massa låtar som soundcheck.

Men när programmet väl började hade barnen hunnit tröttna.
Speciellt det ena.
Det var extremt varmt och när tv-tittarna såg på tecknad film såg vi bara varandra.
I fortsättningen håller vi oss nog till tvsoffan.

efter åtta dagars feber

Febern är borta, yihaa!

 

Efter åtta dagar börjar Ebba vara lite som vanligt igen.

Nu är vi bara aningen trötta. Och har nästan ryggskott av allt barnabärande. 

Men det går väl över det med.

ännu mera släkt

Jag ska nog inte säga något om att ha mycket släkt. 

På helgens 80-årskalas på Ven var vi fyrtio personer.

Vi cyklade, badade och läste ingen matte alls. 

Ebba var arg mest hela tiden. Hon tyckte det var en dålig idé att åka på cykelutflykt med feber.

Sally var å andra sidan superglad. 

Hon visade nästkusin Molly hur man doppar huvudet under vattnet.

Vissa av oss hade också en liten kärleksaffär med en hund från Stockholm. 

 

mycket ljud blir det

Jag vet inte vad jag hade tänkt mig.
Men jag har vissa koncentrationsproblem när jag läser matte här hemma. 

jag kommer ut som släktkär

När jag träffade Anders tyckte jag det var bisarrt många släktträffar på hans sida. 

Varenda födelsedag skulle firas, alltså även om man fyllde 47. 

Obegripligt tyckte jag. 

Man vill ju gärna hinna träffa några andra än släkten. 

Men så kom Sally, sen Ebba och med dem ett ökat intresse för släkten.

Numera gillar jag att det är kalas mest hela tiden.
Jag menar, varför inte. Plötsligt dör man. Klart man ska kalasa så mycket man kan.

Inte blir det sämre av att släkten bor på så vackra platser. 

Som med utsikt över ängarna i Domsten (ser ni att Sally gör mål på Anders där bak?). 

Och att barnen gillar alla extrapersonerna; kusiner och fastrar och ingifta irländare och allt vad det är.

 

mys på kvällen, i smyg

Sally vill ofta mysa med Ebba. Hon vill ha Ebba i knät, klappa henne på kinden, bära henne.
Ebba vill nästan aldrig.
Så Sally passar på när lillasyster sover.
Hon lägger snuttefilt runt huvet, och håller handen.

Jag har inte hjärta att säga att det kanske blir lite varmt för Ebba som har 39 graders feber (efter vaccination).

vilsam väntan på tåget

Vi har långsamma hemmadagar nu på sommaren och trots att jag är en rastlös själ kan jag gilla det. 

Åtminstone stunderna av väntan som sällan hinns med i vardagen. 

Som när man får för sig att man ska vinka till mormor och Dowens tåg när det kör förbi vår järnvägsövergång. 

Vi väntade och väntade.

Pratade, tittade på en moppe, dansade runt en stolpe.

När tåget väl kom körde det så snabbt att vi bara såg något rött skymta förbi i ett fönster, kanske var det mormor. 

Men det gjorde liksom inget. 

Vi hade det bra där i solnedgången jag och Sally.

På hemvägen hittade vi ett plommonträd.

med mormor

ingen vanlig matta

Innan vi fick studsmattan tänkte jag farligt, fult. 

Nu tänker jag: vilken bra grej.

Sally är på den i timmar. 

Hon lyssnar på radio, gör kullerbyttor, dansar, hoppar, vilar sig. 

Fantastiskt lekredskap.

hej sommaren!