Apropå nya bebisar.
Jag önskar att jag alltid kommer att känna människor i olika åldrar.
Det ger mycket att ena dagen bada med en 21-åring, nästa hålla i en nyfödd och nästa igen äta lunch med en 91-åring.
Gamlingar lär jag ha ett tag framöver, jag är mer orolig på småbarnsfronten nu när jag och mina jämnåriga inte ser ut att få så många fler barn.
Bristen är inte akut.
I sommar har två nya bebisar fötts in i mitt liv. En i Göteborg, en i Malmö. Förra året kom tre i Stockholm.
Men kan vi bestämma att vi fortsätter såhär kära släkt och vänner?
Kanske kan vi göra nått slags schema, att man ansvarar för olika år.
Enda minuset är att barn ju sällan blir till när man vill. Det kommer att krävas en drös med folk för att få till ett jämnt flöde.
Och kanske tar folk illa upp när jag lägger fram mina förhoppningar. Risken är överhängande.
What to do?!
Omskola mig till förskolepedagog eller kan man hoppas på att småbarnsmagnetismen tonar ner sig med tiden?
tisdag 27 augusti 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett bra tips är att bli mormor. Då får man små barn HELA tiden att gosa med och glädjas åt.
SvaraRaderaDet är en superbra att vara mormor. Rekommenderas varmt!
Men det gör inget att det tar tid att komma dit för som med alla yrken är det bra med lite erfarenhet på vägen.
Bra tips, men inte perfekt eftersom man inte kan bestämma när det blir barnbarn heller.
RaderaAnnars kom jag på att om jag skiljer mig och träffar en ny kan det bli ännu fler bonusbarn, vilket kan ge fler bonusbarnbarn. Men det är ju så klart en lite radikal lösning.
Jag tycker inte att det låter som en Jätte bra anledning till fler bebisar... Men jag är ju ingen relations eller självförverkligandeexpert. Men spontant känns det nästan som bättre för Anders och oss andra om du omskolar dig till barnmorska eller nått 😊mostern
SvaraRaderaNu när jag fått hålla och pussa din bebis är behovet tillfälligt mättat. Tack!
Radera