Trogna läsare kanske minns Emma, Sallys låtsaskompis.
Som vi väntade på henne när vi gick hem från förskolan.
Ebba har ingen hemlig vän, men hon har en docka.
Dockan ska ha mat, ny blöja och tröstas.
Jätteofta.
Man kan bli stående på trottoaren i sådär fem minuter medan hon ska matas med grus.
Det spelar ingen roll att man har en tid att passa.
Tur jag tränade mitt tålamod med Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar