tisdag 17 augusti 2010

fem inlägg om dan

I Landskrona finns en populär bloggare som heter Egoina. Hon har över 100 000 läsare i veckan. Man måste uppdatera minst fem gånger om dan, säger hon. Annars vill ingen läsa.
Jag har en bit kvar. Så har jag också bara åtta läsare om dagen. Men så bra läsare sen!

måndag 16 augusti 2010

hon har det danska i sig

 
Att cykla runt i Ålabodarna med danska nästkusiner var mycket roligt, tyckte Sally. 
Mycket vingligt, tyckte jag och överlät trampandet till Anders.
Haj haj, skrek Sally till alla de mötte och viftade med en dansk flagga.

fredag 13 augusti 2010

gräshopporna


I flera år har vi haft gräshoppor i vårt sovrum. De kommer vid den här tiden. Dyker upp i taket, flyttar sig några centimeter från en natt till en annan, men de har inte stört.
I går blev både jag och Anders påhoppade. Som om de samtidigt tappade balansen. Kan det vara så?

torsdag 12 augusti 2010

nya dagis

I linje med devisen "ropa alltid hej innan du är över bäcken" utbrister jag nya dagis är jättebra! 
De enda minus jag sett såhär långt:
  • På sångstunden har de en sång som går ungefär "Lotta satt på en potta och sen sa det pruttelibang".
  • Snål fruktstund. Visserligen såg jag en banan för nio kronor på macken i går. Men ändå. Så dyrt är det väl inte med frukt att fruktstund ska betyda att tio barn delar på två äpplen.

de svårmatchade byxorna


Jag har glömt använda kläderna jag köpte till Sally. De som syddes på ingen tid av en som kallar sig pumpalot och sen kom i brevlådan. Men idag fick hon välja själv och voilá, molnbyxor på.

onsdag 11 augusti 2010

Sally är sänd till Malmö

En envis sjuka har hoppat på mig. Först feber, sen inget, sen en migränliknande huvudvärk och nu feber igen.
Sally är sänd till Malmö för att slippa ha en sängliggande mamma som sällskap. Jag fick en dos dåligt samvete över att ha skickat bort henne, men efter flera mms från systern känns det konstigt att jag ifrågasatte det ens en sekund.
Det var väl febern som förvirrade.

måndag 9 augusti 2010

bis, bis

Man tänker att man inte ska göra en grej av att ens barn börjar prata. Det är ju inte precis en världshändelse.
Men så väller orden ut ur hennes mun och man blir så stolt.
Jag är just nu så jättestolt.
Som när hon säger "bis, appa bis" (bebis, klappa bebis) om lilla Klara som var på besök i fredags.