hade ni velat leka med de här?

Lillan, hon längst till vänster, hade stor betydelse i mitt tidiga liv. Efter några år i en fasters källare är hon nu tillbaka i min vårdnad. Problemet är bara att jag är lite mer tveksam till henne i dag. Det tar emot att säga, hon är ju så fin, speciellt med nytvättat hår.
Men när jag badade Lillan och de två andra dockorna från medeltiden funderade jag på om Sally kanske ändå ska få leka med nån som är född på 2000-talet.

barn är snälla också nuförtiden

Jag har gjort ett jobb inför Halloween. Frågade barnen hur de tänkte busa om de inte får något godis. Väntade mig obehagliga saker som äggkastning. Istället fick jag tipset om att använda en pruttkudde.
Om jag inte får godis tar jag fram min pruttkudde och sätter mig på den, sa en liten pojke.
Fint bus, tycker jag.
Istället för dumma scream-masker.

nytt från Gambia

Amanda har uppdaterat sin blogg med senaste nytt från djurfronten. Läs vet ja!

fortfarande rädd

Ska man verkligen behöva vara rädd så här länge.
I kväll kom "Scream"-masken på tal igen. Från att ha lekt i godan ro flög Sally plötsligt upp i min famn och viskade "Mask, mask" med livrädd blick.
Stackars barn. Bara för att Wes Craven fick för sig att göra en hemsk skräckfilm för femton år sen.

no more pyamasbilder

Okej, jag förstår varför ni inte kommenterar.
Ni vill straffa mig för att jag nu har sjunkit så lågt att jag lägger ut bilder på mig själv i pyamas. Jag förstår er, det ska inte upprepas.
I morgon är det jag som rycker upp inte bara mig utan framför allt bloggen. Jag ska ägna resten av min arbetstid i dag åt att smida planer för hur det ska gå till. Det kommer att bli så bra att man bara måste kommentera.
Oh så bra det kommer att bli!

mer bilder på gymnastik

Det är hårt att bli slagen av en tvååring, men Anders bilder från träningen häromdagen är tydligt bevis. Jämför Sallys raka armrörelser med mina slöa vinklar på både armbågar och knän.
Inte bra. Här krävs en skärpning.

okej, nu avskaffar vi Halloween

Sally blev skrämd av en Scream-mask i dag. Blev så rädd att hon fortfarande skakade när vi kom hem. Klamrade sig fast vid mig med allvarlig uppsyn och sa "mask, mask" med darr på rösten.

Jag försökte prata henne ur det. Funkade inte.
Krama bort det. Funkade inte.
Sen satte jag på filmen med Amanda som hon spelade in innan hon åkte.

Hon gick med på att sitta själv i soffan. Men tittade först bara, lika allvarlig.

När de börjar dansa till Pippi-sången gick det inte längre. Äntligen skrattade den skrämda Sally igen. Tjoho!