Lillan, hon längst till vänster, hade stor betydelse i mitt tidiga liv. Efter några år i en fasters källare är hon nu tillbaka i min vårdnad. Problemet är bara att jag är lite mer tveksam till henne i dag. Det tar emot att säga, hon är ju så fin, speciellt med nytvättat hår.
Men när jag badade Lillan och de två andra dockorna från medeltiden funderade jag på om Sally kanske ändå ska få leka med nån som är född på 2000-talet.
jag minns den till vänster, jag tycker dom e fina dom e ju hela. Vi hade en barbydocka utan arm en docka utan huvud... Moffa sa att de trillat av hästen som medföljde?! Vet inte om vi trodde på det men vi säger så nu kommer vi ijallafall aldrig börja rida. Mostern å kusinen
SvaraRadera;) det var ju trots allt lite kreativt av morfar att han hade svar på tal.
SvaraRaderaOch ni fick väl stora dockan också, hon har ju både huvud och armar!
Åh lilla Lillan. Hon som var så älskad ändå tills den riktiga lillan kom. Dvs. lilla systern. Sen blev hon nummer två. Dockan Lillan alltså. Så som sig bör i "the real life".
SvaraRaderaKram från mormor
:) Lillesyrran var ju också osedvanligt söt som bebis.
SvaraRadera