nya metamorfoser

Sally har en bra inställning till livets olika faser.
Hon säger ofta meningar som börjar med:
"När jag var död".
eller
"När jag blir bebis".

I går kväll läste vi en bok om en man som var så ledsen. Han bodde i ett hus på en ö, utan andra människor. Hela dagarna låg han i sängen inne i huset.
- Varför är han ledsen? sa Sally.
- Han kanske är ensam, sa jag.
- När jag blir stor kan jag komma in i boken, sa Sally.

nostalgi i förväg

Jag vill verkligen inte börja jobba igen.

Jag vill alltid vara med barnen. 

En effekt av det är att jag börjar gråta mest hela tiden nu när jobbstarten närmar sig, nån slags nostalgi i förväg. 

Som när vi gungar i trädgården. 

Då tänker jag: det här kanske är sista gången vi gungar (i år). 

Och så börjar jag gråta.

Eller när vi är på lekplatsen. 

Jag tänker: nästa gång jag är på lekplatsen kanske Ebba har lärt sig gå. Utan mig. 

Och så börjar jag gråta. 

Först nu inser jag att jag har gjort fel. Istället för att visa gullebilder skulle jag ha skrivit om kaoset. 

Som när Ebba stökar ner. 

Eller om stressen som gör att jag skakar tekoppen istället för nappflaskan när jag ska ge Ebba mat (jepp, det blev oerhört kladdigt). 

Då kanske pappan hade velat ge sina föräldradagar till mig.

living on the edge

Nu vet vi att Ebba kan klättra minst fem trappsteg uppåt, helt av sig själv. Man behöver inte ens vara i samma rum och heja på.
Det räcker att det står en hårspraysflaska ganska högt upp.

Det var bara det vi ville kolla innan vi satte upp grinden i trappan till andra våningen.

"ta mer spray mamma"

Sally har länge fascinerats av tuppkammar.
Ikväll fick vi äntligen till en här hemma.
Vi var mycket nöjda båda två.

breaking news

Ebba har haft sitt livs första samtal med någon utanför familjen. 

Det var på lekplatsen, i sandlådan. Hon tog upp ett löv, vände sig bort mot de stora barnen och sa Da? 

En femårig flicka gick fram och sa "Det är ett löv". 

Dada, svarade Ebba.

Stor stund för mig som satt en bit bort på en bänk.

cogito ergo sum

Om jag haft en modeblogg skulle jag ha skrivit om hur nöjd jag blev när jag hittade den gröna mössan som passade så bra till hjärta-jackan som jag köpte innan Ebba ens fanns i magen.
(fin, visst är den fin!)

Jag skulle också ha skrivit om hur många affärer jag gick i för att hitta ett örngott i just den rosa färg jag ville ha i vagnen för att passa till den röda vagnsgardinen.
(snyggt, visst är det snyggt!)

viljan att sudda bort min text

Jag satt vid datorn och skrev ett viktigt brev till min chef.
Ebba började gnälla. Jag tog upp henne. Innan jag hunnit sätta henne i knät lyckades hon sträcka ut fingrarna så de träffade delete.
Kadoff. Mejl borta.
I kväll satt jag och skrev i sängen med Sally sovande bredvid. Plötsligt svingar hon ut en fot som prickar... ja, ni kan ju själva gissa.
Note to self: Man kan göra mycket med barn. Men sluta tro att det går jättebra att arbeta vid dator med små barn i närheten.