man vill inte vara typisk

Typiskt er kulturtanter att anmäla barnen till konstkurs, sa en bekant och jag kände mig lite dum.
Man vill ju inte vara en stereotyp.
Sen såg jag Sallys lilla grupp komma gående mot utställningarna och det kändes inte alls dumt.
Det såg mest roligt ut, som en kurs jag gärna hade gått.
Extra bra är att pedagogen heter Rita.

tre veckor gammal igår

Jag passade kusinen en stund igår. 

Hade sett fram emot att trösta och hålla, men hon bara sov och sov.

Som tur var såg jag att hon hellre ville sova hos mig än i bilstolen så jag tog upp henne. 

Till systern sa jag att det kom skrik...

Man får göra så om man är moster. 

Det syntes ju jättetydligt att hon ville vara hos mig. 

Sen fick morfar också hålla. 

Då såg hon nästan ännu mindre ut.

smör och salt

Förra veckan lagade jag god mat. 

Sally gillade ingenting. 

Den här veckan satsar jag på tema makaroner. Och kronärtskocka, en av få saker vi kan enas om som gott. 

bad i Borstahusen

Vi var i Landskrona i lördags, på väg hem ville Sally bada. 

Vi hinner inte sa jag och svängde ändå ner i Borstahusen. 

Det var bra svängt. 

Att bada med Sally är alltid rätt. 

vi fick krama kusinen

Äntligen fick vi krama nya kusinen.

Medan Anders och Ebba hade sjukstuga i Helsingborg åkte jag och Sally till Malmö fullt inställda på att få hålla henne.

Min syster hade varnat att man inte får hålla när hon sover.

Vid första försöket sov hon. 

Men vi gav oss inte. 

Efter fika hos annan kompis ringde vi igen och tjoho! Hon var vaken, vi fick komma igen och hålla.

Förutom att hon är exceptionellt megagullig förundras jag över hur snabbt det känns vanligt när ett nytt barn kommer till ett hem. 

Först finns de inte och sen ligger de där i soffan hos en syster eller kusin som om de aldrig har gjort annat.

Man tittar på tv, pratar om flyttlådor, går på toa, lever på som vanligt.

Enda skillnaden är att det vid lyckosamma omständigheter kan spridas ett speciellt lugn över hem med nyfödda barn. 

Får man dessutom hålla dem tätt intill sin kind kan de bota både stress och mostrar med lätt bakfylla efter kräftskiva. 

Jag och Sally blev så glada att vi sjöng oss hela vägen hem på E6:an.

41 grader gör ingen tuff

Det är verkligen skillnad på vabb och vabb. 

Idag har Ebba inte lämnat mig en sekund. 

Hon har suttit i mitt knä när jag varit på toa. Jag har burit henne när jag har lagat mat.

Mest har vi bara varit stilla i soffan. 

Det kan se mysigt ut.

 

Det har stundtals varit mysigt. 

Men det som inte syns i bild är att hon har sovit som längst tio minuter i sträck. När hon vaknat har hon ömsom gråtit, ömsom skrikit olika order till mig.  

- Mer vatten!

- Nej vatten!

- Ebba chips!

- Nej chips! 

- Byta blöja! Blöjaaaa!!!

Just idag har jag inte skrikit tillbaka. 

Jag har mest tänkt på alla som har speciella barn som skriker såhär mycket varje dag. Eller sjuka barn som kräver såhär mycket omsorg.

Vilken utmaning.

en kalasfråga

Jag har en undran när det gäller barnkalas.
Är det okej att ge presenter man vet att föräldern nog inte älskar, men är ganska säker på att barnet kommer att gilla?

I helgen gav jag bort en handduk med Barbie till en femåring (inte den på bilden). Den kändes inte helt föräldraanpassad.

Bäst är ju när man får till något som båda gillar. Men det är inte alltid man hinner tänka så många varv, plus att det är svårt i vissa åldrar/faser. 
Bok/träpussel/ekologiska enfärgade kläder = föräldern blir glad.
Sak som låter/lyser/glittrar = barnet blir glatt.