Färdig!

Ebba ville att mormor skulle läsa bok. 

Jag ska äta först, sa mormor. 

Ebba väntade under tystnad, iakttog tallriken. 

I samma stund som mormor la ner besticken hördes ett: "Sååå! Färdig!" och en liten hand ville dra iväg med mormor. 

Smart barn som inväntade rätt sekund. 

prinsessor med pistoler

Glädjen i att få botanisera i kompisarnas utklädningslåda.

Kanske få låna en pistol.

Och dansa, dansa, inte pausa.

mycket grejer blir det

Fem tygpåsar, en ryggsäck, två hjälmar och en äppleskrutt. 

Är det normalt att behöva bära på så här mycket grejer när man går hem från förskolan? 

Och då hade jag ändå inte med min datorväska som jag brukar. 

Tur jag har börjat träna på gym.

Hejdå mamma

Jag tror på det här moderna upplägget att föräldrar arbetar trots att de har små barn. 

Det bygger ju som bekant på att någon annan tar hand om barnen när man arbetar. 

Min tacksamhet mot de som utvecklade den allmänna förskolan i Sverige är enorm. 

Jag är också tacksam för att mina barn så här långt har gillat att vara där. 

"Hejdå mamma" säger Ebba och vinkar när hon traskar iväg mot sin avdelning. Hon kan nästan inte nog snabbt få iväg mig och hennes pappa.

Jag har en vän som skolar in barn på förskola i höst. 

Barnet vill inte vara där.  Personalen ringer, föräldrarna får åka från jobbet i hast, hämta ett förtvivlat ledset barn. Det är hemskt det där. Lätt börja ifrågasätta vad man håller på med, överväga ett liv som hemmaförälder.

Varje morgon när jag vinkar av en glad Ebba tänker jag på hur bra vi har det den här hösten.

Hon får leka med sånt hon gillar.

Jag får jobba med sånt jag gillar. 

önskelistan är redan lång

Jag bad Sally sätta kryss vid de saker hon önskar sig. 

Hon fyller år om en månad. 

Man kan konstatera att hon i alla fall inte önskar sig en matta med siffror. 

För övrigt verkar det fritt fram.

skrattar bäst som...

Jag retar barnens pappa när han bygger höga kuddmurar runt barnens sängar så de inte ska trilla ur på nätterna.

"De trillar inte" brukade jag säga tills de faktiskt trillade ur.
"Det gör inte så ont", sa jag sen.

I helgen trillade jag ur sängen.
Jag sov i min mammas säng i Göteborg. Skulle snurra runt, men kadoff, hamnade på golvet istället.
Det kändes som jag trillat från ett höghus. Övervägde att ringa en ambulans så ont det gjorde i min axel, mina revben, ja i nästan hela mig.

Jäklars vad det smällde. Och vilket ytterst obehagligt sätt att vakna på.
Jag kommer aldrig mer att håna Anders för kuddarna.

på en trappa i Göteborg

Jag gillar bilden på trappan. 

Det finns något vilsamt över barnen. 

Fem sekunder senare for de iväg, skulle gömma sig i en port, fick räddas från att springa ut på gatan.
De är ju barn, inga stilleben.
Bra för mig, utmanande när man vill fotografera.