Jag retar barnens pappa när han bygger höga kuddmurar runt barnens sängar så de inte ska trilla ur på nätterna.
"De trillar inte" brukade jag säga tills de faktiskt trillade ur.
"Det gör inte så ont", sa jag sen.
I helgen trillade jag ur sängen.
Jag sov i min mammas säng i Göteborg. Skulle snurra runt, men kadoff, hamnade på golvet istället.
Det kändes som jag trillat från ett höghus. Övervägde att ringa en ambulans så ont det gjorde i min axel, mina revben, ja i nästan hela mig.
Jäklars vad det smällde. Och vilket ytterst obehagligt sätt att vakna på.
Jag kommer aldrig mer att håna Anders för kuddarna.
onsdag 2 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Herrejistanes vad jag skratta när kag läste. Jag samma som Anders :) men mammas säng är ju jätte hög så förstår om jätte ont. Tin
SvaraRaderaMmm. Jättehög! Och då hade de ändå precis köpt nya ben som är tio centimeter lägre. Tur i oturen kan man säga.
RaderaStackars Lotta! Inte bra.
SvaraRaderaNästa gång får du sova på golvet.
Jag säger bara " tur vi bytt ut benen" annars hade du kanske skadat dig på riktigt. Och det är ju ganska lätt att se tidningsrubriken. "Ung kvinna allvarligt skadad efter fall ur mammas säng!"
Många funderingar på en sådan rubrik.
Puss och kram från mamman