de pratar med varandra

Jag har haft en del dåligt samvete inför Ebba.

Jag pratar ju inte lika mycket med henne som jag gjorde med Sally när hon var liten.

Inte för att jag inte vill, utan för att det finns en till att prata med. En som under flera år dessutom har större ordförråd = är lättare att prata med.

Visst har föräldrar plats för många barn, men det går ju inte att komma ifrån att platsen ser väldigt olika ut. Att vara ensam om föräldrars uppmärksamhet är speciellt. 

De som kommer efter får en annan roll. 

Jag vet att all den där endabarnsuppmärksamheten inte enbart behöver vara av godo, på sikt. Jag ska inte idealisera.

Jag är själv väldigt präglad av att jag var ensam i fem år innan jag fick syskon, inte enbart på bra sätt.

Men som förälder rör man sig i nuet och då är framtida effekter föga tröstande. 

Lugnande är däremot när jag ser hur mycket Sally pratar med Ebba.

Sally pratar dessutom som om Ebba förstår allt. Långa samtal om sånt hon tycker är intressant.

Barnen som föds som nummer två, tre eller senare får en annan roll än de förstfödda. Men inte nödvändigtvis en sämre.