bättre sent än aldrig

Jag kan inte smälta att ett ynka träd kan ge så många äpplen. 

Det är också svårt att fatta att vi har bott med äppleträd i tio år, men först i år tar hand om äpplena.

 

ljusgul mat, del två

Det är tur att det finns så mycket ljusgul mat, nu när barnen verkar ha snöat in på den färgen. Som gult ris med kyckling och ananas.

dillchips from heaven

Medan jag och Ebba väntade på Sally var vi inte bara på toa. 

Vi åt chips också.

Det kan ha varit första gången som jag åt chips mitt på dagen.

Tre starka känslor konkurrerade:

- Pinsamt om folk tror att jag brukar ge chipspåse som mellanmål till mitt barn. 

- Herregud vad goda Bjäres dillchips är. Jag skulle kunna leva på dem.

- Tänk vad lugn ens tvååring blir om hon får en hel chipspåse. Det här borde vi göra oftare.

stressigt på toaletten

Folk säger en del konstiga saker om hur det är att ha barn.
Men en sak har visat sig sann - åtminstone för mig.

"Du kommer att längta efter att få gå på toaletten i lugn och ro".

Igår var jag och Ebba på toa på Dunkers.
Under de minuter vi var därinne lyckades hon göra ungefär allt man inte vill att ett barn ska göra när man själv sitter på toaletten.

1. Hon slickade på dörren.
2. Hon tryckte på dörröppnaren varvid skjutdörren gick upp. Voilá! där satt jag.
3. Hon tog toaborsten och började "måla" golvet med den.

hon kom, hon lekte, hon åkte

Det fanns en tid när jag längtade efter att Amanda skulle gå hemifrån. 

Hon var alltid hemma. Jag fick sällan vara själv i huset. 

Men tiderna förändras.

Numera är hon hemma alldeles för lite. 

När hon väl kommer blir alla i familjen helt uppspelta. Vi pratar och pratar, skrattar och leker.

Sen går hon igen alldeles för snabbt.

Att man aldrig får vara nöjd.

ens vänners barn

När vänner får barn kan relationen rubbas i grunden för att:
Vännen försvinner in i en familjebubbla.

Vännens barn inte går ihop med ens egna. 

Vännen visar sig ha en konstig syn på barn och föräldraskap.

Oftast händer inget sånt tråkigt.
Oftast är det bara jättekul att få lära känna nya små personer.

hästkalas eller hemmakalas

Inspirerad av helgens ridtur på Mariatorget i Helsingborg funderar jag på att fixa ett hästkalas när Sally fyller fem år. 

Jag skrev en gång en artikel om barnkalas, ganska bra blev den om jag själv får säga. 

Det är inte ofta jag letar upp gamla artiklar för att få fakta, men det gör jag med den. Framför allt faktarutan som tog tusen år att göra.

Där står vilket ridhus som ordnar kalas och vad det kostar. Man kan ha i ishall eller i gymnastikhall eller på Dunkers (ganska dyrt).

Sally vill rida, men klubben i fråga har inget ridhus och frågan är om barnen gillar att rida om det ösregnar. 

Frågan är också om det är mysigast att kalasa hemma. 

Jag tycker egentligen det. Men det kan bli rörigt med många barn. 

Ja vojne vojne. Många frågor att ta ställning till.