de pratar med varandra

Jag har haft en del dåligt samvete inför Ebba.

Jag pratar ju inte lika mycket med henne som jag gjorde med Sally när hon var liten.

Inte för att jag inte vill, utan för att det finns en till att prata med. En som under flera år dessutom har större ordförråd = är lättare att prata med.

Visst har föräldrar plats för många barn, men det går ju inte att komma ifrån att platsen ser väldigt olika ut. Att vara ensam om föräldrars uppmärksamhet är speciellt. 

De som kommer efter får en annan roll. 

Jag vet att all den där endabarnsuppmärksamheten inte enbart behöver vara av godo, på sikt. Jag ska inte idealisera.

Jag är själv väldigt präglad av att jag var ensam i fem år innan jag fick syskon, inte enbart på bra sätt.

Men som förälder rör man sig i nuet och då är framtida effekter föga tröstande. 

Lugnande är däremot när jag ser hur mycket Sally pratar med Ebba.

Sally pratar dessutom som om Ebba förstår allt. Långa samtal om sånt hon tycker är intressant.

Barnen som föds som nummer två, tre eller senare får en annan roll än de förstfödda. Men inte nödvändigtvis en sämre.

 

en utställning bra för tvååringar

Jag gillar inte riktigt fotoutställningen på Dunkers, "A kick out of Africa", med bilder på fotbollsspelande ungdomar.

Fina fotografier, men inget nytt vilket den utgör sig för att visa. 

Dessutom är det ju problematiskt att prata om "Afrika" som om det finns ett Afrika. 

Fotografen berör detta, men det hjälper liksom inte.

För Ebba är det dock perfekt utställning. 

"Boll! Boll!" ropar hon glad vid varje bild. 

Och det är afrikansk musik i hörlurarna. 

inte för liten för att cykla

- Nej Ebba, du är för liten för sparkcykeln, sa jag.

Sen rullade hon iväg ner för gatan.

en perfekt avvägd kulturupplevelse

Sallys senaste kulturkombo är att läsa Barbietidning medan hon lyssnar på Kåldolmar och Kalsipper. 

Då kan det låta såhär:

- Åh vad det är synd om tjänaren. Alla är dumma mot honom.

- Kan vi köpa det här Barbie-spelet till iPaden? 

 

små tårna är lustiga att se

Förlåt, mamma. 

Men jag kan inte ha strumporna jag fick av dig.

 

Det var jättesnällt att köpa strumpor till mig. 

Men jag känner mig som den käcka sköterskan på lasarettet som brukar ge mig sprutor. 

Alternativt som en ödla.

Om någon är intresserad kan jag lägga dem i ett postpaket.

fem poäng till sushi

Sist vi introducerade en ny maträtt för ett barn blev det makaroner.
Hon hade aldrig smakat förut, kom hem till föräldrarna och krävde makaroner.

Häromdagen blev sushi en första-gången-upplevelse för Esther.

Tre av tre barn gillade att göra dem - och att äta.

Sushin gav så mycket energi att man kunde springa snabbare än ljuset.

Enda minuset är att Anders inte gillar sushi så vi behöver besök för att motivera mer rullande.
Hojta om ni vill göra med oss!

osynliga vuxna

Sen Ebba kom till vår familj har de vuxna försvunnit från fotografierna. 

Det blir liksom att man fotograferar henne med Sally eller med ett annat barn.

Stackars alla osynliga vuxna som inte får vara med i fotoalbumen. 

Jag säger ursäkta i förväg!

Men det är bara för ni har så gulliga barn.