ensamma i stan

Jag har aldrig inbillat mig att jag bor i en storstad. Men jag kan fortfarande bli förvånad/besviken på Helsingborg. Som ikväll. Sally och jag lekte på torget efter fotoutställning på Dunkers. Vi väntade på Anders och travade runt i kanske en kvart. På den tiden mötte vi... ingen.
Sen skulle jag gå vidare till krogen, för att skriva klart en krönika. Då var det söndagsstängt.
Jag fick gå förbi fem ställen innan jag räddades in på Utposten. Där satt jag ensam tills Michael Brinkenstjärna kom in med en tjej och konstaterade: "Vad lite folk här är".

videungen kan vakna nu

Man kan se asfalten igen. Underbart, säger jag och Sally verkar tycka detsamma. Inget mer "än slank vi dit och än slank vi hit". Bara från mormor som glatt sjöng sig igenom Tågaborg.
Förutom asfalten kan man se ännu ett vårtecken. Overallen är borta!

copycats

Om man tänker bort min vinterjacka kan man knappt se skillnad. Fem timmar i frisörstolen var kanske i mastigaste laget och sen betalade jag en summa som för all evig framtid är hemlig.
Men det är klart att det var värt det. Jag blev ju så lik. Ingen kommer känna igen mig när jag börjar jobba igen på måndag.
"Coolt att de tagit in Jennifer som vikarie".
Så kommer de att säga.

 

 

grattis till...?

Jag har köpt hem presenter. Till ingen särskild.
Min kompis mamma gjorde så när vi var små. Hon hade en hel låda med leksaker och annat som kunde bli presenter.
Jättekonstigt tyckte jag. Men fyra barn betyder många kalas per år och orimligt många presenter som ska inhandlas. Hon passade på att köpa när hon väl hittade något.
Jag tyckte ändå det var opersonligt.
Nu står jag här med barnböcker som inte är till nån särskild och försöker intala mig att om jag bara köper sånt jag gillar så blir det väl personligt ändå. Eller? 

ton i ton med moroten

Dagis var inte kul i dag heller. Sally såg till att personalen ringde efter oss flera timmar före plan.
Efter en missnöjd eftermiddag här hemma fann hon till slut lugn på köksgolvet tillsammans med en morot och ett rivjärn.
Så kan det ju va ibland. Inte lätt för dagispersonalen att förstå att det var det som fattades.

jag ska bli Jennifer

Jag tog mod till mig, sa att jag vill ha likadant hår som Jennifer Aniston har i de Vänneravsnitt som går på femman nu. Min frisör såg  bekymrad ut, men sen började hon jobba.

I tre timmar och en kvart höll hon på för att slutligen konstatera att jag måste komma tillbaka i morgon och färga vidare. Det var inte riktigt den tidsinsatsen jag hade tänkt mig.
Jag ville ju bara bli lite snyggare.

det är ju sportlov

Man ska inte använda sina barn som en skyddsmantel.
Jag och kompis Anna brukar prata om det, hur lätt det är att säga att "det har varit lite mycket för x, vi måste nog stanna hemma och vila".

På badhuset bröt jag mot regeln minst två gånger. "Det är lite kallt för Sally, bäst vi går upp ur bassängen nu", sa jag till Amanda, och sen: "Jag kan inte basta så länge. Sally mår nog inte så bra av värmen".
Skärpning, Lotta!