det är fint nu

Efter att ha burit runt Sally på Söderåsen i några timmar fick vi som belöning mata ankorna, förlåt änderna.
Det var sagolikt vackert där uppe på åsen. Till och med en flämtande jag med 14 kilo Sally på ryggen kunde se det.

"många, många pips"

Gissa om Sally blev förvånad när den här tallriken dök upp som kvällsmat i Köpenhamn i går kväll.

tv kan ju vara farligt

Efter mötet med scream-masken har Sally varit lite rädd på kvällarna.
Jag sa till Anders att vi kanske ska ha koll på vad hon ser på tv, inte låta henne titta själv. Det är alltså barnkanalen vi pratar om, men även i den lurar faror när man bara är två år och nyss har stiftat bekantskap med sina rädslor.
Redan i kväll glömde jag mig när jag lagade mat. Hon satt själv inne i soffan och var plötsligt så konstigt tyst. Kanske livrädd tänkte jag och sprang in för att konstatera att hon tittade på hockey.
På finska.
Jag kanske ska tagga ner.

hade ni velat leka med de här?

Lillan, hon längst till vänster, hade stor betydelse i mitt tidiga liv. Efter några år i en fasters källare är hon nu tillbaka i min vårdnad. Problemet är bara att jag är lite mer tveksam till henne i dag. Det tar emot att säga, hon är ju så fin, speciellt med nytvättat hår.
Men när jag badade Lillan och de två andra dockorna från medeltiden funderade jag på om Sally kanske ändå ska få leka med nån som är född på 2000-talet.

barn är snälla också nuförtiden

Jag har gjort ett jobb inför Halloween. Frågade barnen hur de tänkte busa om de inte får något godis. Väntade mig obehagliga saker som äggkastning. Istället fick jag tipset om att använda en pruttkudde.
Om jag inte får godis tar jag fram min pruttkudde och sätter mig på den, sa en liten pojke.
Fint bus, tycker jag.
Istället för dumma scream-masker.

nytt från Gambia

Amanda har uppdaterat sin blogg med senaste nytt från djurfronten. Läs vet ja!

fortfarande rädd

Ska man verkligen behöva vara rädd så här länge.
I kväll kom "Scream"-masken på tal igen. Från att ha lekt i godan ro flög Sally plötsligt upp i min famn och viskade "Mask, mask" med livrädd blick.
Stackars barn. Bara för att Wes Craven fick för sig att göra en hemsk skräckfilm för femton år sen.

no more pyamasbilder

Okej, jag förstår varför ni inte kommenterar.
Ni vill straffa mig för att jag nu har sjunkit så lågt att jag lägger ut bilder på mig själv i pyamas. Jag förstår er, det ska inte upprepas.
I morgon är det jag som rycker upp inte bara mig utan framför allt bloggen. Jag ska ägna resten av min arbetstid i dag åt att smida planer för hur det ska gå till. Det kommer att bli så bra att man bara måste kommentera.
Oh så bra det kommer att bli!

mer bilder på gymnastik

Det är hårt att bli slagen av en tvååring, men Anders bilder från träningen häromdagen är tydligt bevis. Jämför Sallys raka armrörelser med mina slöa vinklar på både armbågar och knän.
Inte bra. Här krävs en skärpning.

okej, nu avskaffar vi Halloween

Sally blev skrämd av en Scream-mask i dag. Blev så rädd att hon fortfarande skakade när vi kom hem. Klamrade sig fast vid mig med allvarlig uppsyn och sa "mask, mask" med darr på rösten.

Jag försökte prata henne ur det. Funkade inte.
Krama bort det. Funkade inte.
Sen satte jag på filmen med Amanda som hon spelade in innan hon åkte.

Hon gick med på att sitta själv i soffan. Men tittade först bara, lika allvarlig.

När de börjar dansa till Pippi-sången gick det inte längre. Äntligen skrattade den skrämda Sally igen. Tjoho!

vi shapear up med Blossom

Jag och Sally gör fortfarande gymnastik ibland.
En ny träningsvideo med Blossom är vår senaste.
Jag har ingen pilatesboll, så jag bad Sally att hämta lite andra grejer att lyfta. Hon kom med sin vagn.

Sen även med bollen. Vi kommer att bli i så fin form båda två.
Jag menar boll som boll.

en intressant tidning om Kia-bilar

Sally har länge gillat att läsa. Eller länge och länge. Hon har ju inte funnits så länge.
Men visst ser det ut som att hon läser med nytt intresse.

prinsessor och grisar

När Sally såg en bild på kungafamiljen (inte just den här), pekade hon på Madeleine och sa "mamma".
Jag har aldrig drömt om att se ut som en Playboytjej, men liiite nöjd blev jag ändå.

Nästa dag var vi på Fredriksdal och sa hej till grisarna. "Smutsig gis", sa Sally. Hon ser så jättebra med sina nya glasögon.

nya Sally

Förutom att hon är väldigt gullig i nya glasögonen verkar det som att hon kan tänka sig att ha dem på sig.
I dag var de på ända fram till sovstunden på dagis. Och sen på kvällen med Anders. Själv har jag missat allt det nya eftersom jag istället hängde med kungen och hans familj. Dåligt val, men nån fick ju göra det.

de blev vinröda

Nu har vi inhandlat gluggarna till Sally.
Jag antar att ni väntar med spänning på att få se dem. Det gör vi med eftersom de bara satt på i några sekunder, vilket gjorde det något svårt att se hur de egentligen såg ut.
Men glasögonkvinnan i affären sa att de satt rätt. Till helgen vet vi om hon hade rättt.

vi gillar bara snälla

Man ska ju inte hämnas, men jag har bra lust att klä ut mig till inspektör från Skolverket och skrämma dumma dagispersonalen som i går skrämde Sally så att hon var rädd långt in på kvällen.
De hade höstfest med en farlig höstgumma, vad nu det är.
Inget som Sally vill se igen i alla fall. Bah!

nu börjar det

Finns det ett mer klassiskt föräldra-barn-bråk än ytterkläderna?
Well, nu har det landat även här.
Jacka nej!
Sko nej!
Och så tar hon på sina stövlar och går iväg utan jacka.
Hon går i alla fall i rätt riktning, mot dagis. Det är ju alltid nått.

får jag presentera...

 

...Sveriges just nu finaste barn.

message for the Gambia

Vi anropar Amanda för att upplysa om att vi har möblerat om in the homebase. Sally hälsar att hon har lite svårt att se tv:n över kanten på soffan, men för stora personer är det nemas problemas. Tjing!

kaninerna utanför Dunkers

Som konstverk betraktat må de vara en kompromiss. Marianne Lindberg de Geer gjorde dem för att tjäna pengar (vilket också lyckades). Men ur ett barnperspektiv är de geniala.
Man kan klättra på dem. Man kan säga hej hej kanin!

Och man kan pussa.

when in Båstad

När man är i Båstad kan man bli irriterad på en del butiksinnehavare som babblar högljutt med folk i dyra kläder istället för att hjälpa mig att säga priset på en reatröja.
Eller så kan man äta frukost med fötterna på mormors bord.

Hjälpa mormodern att laga hål i mammas byxor.

 Man kan rita på post-it-lappar med Dowen.

Och man kan köra båt på gräset nere vid havet.

reviderade självbilder

Det här ritandet för in nya inslag i relationerna här hemma.
Vi kommer hem, Sally drar bort mig till ritbordet, pekar på teckningen och säger "Mamma".

Hm. Tycker Anders att jag har så där stor haka?
Så påbörjar jag en egen bild. Pappa, säger Sally. Just det. Han har inte så snygg frisyr han heller.

Hon är envis ända in i sömnen, del 2

Sally vill gärna att man sjunger Pippi innan hon somnar.
Jag sjunger och då reser hon sig upp och dansar (läs hoppar).
- Pippi! vrålar hon innan man hunnit färdigt.
- Om du ligger still kan jag sjunga en gång till, säger jag efter tredje sången.
Jag sjunger, hon ligger så klart inte still.
Jag lägger henne ner i sängen och då blir hon jättearg.
Sen ligger hon där och ömsom snyftar, ömsom fräser fram "Pippi!" medan tårarna sprutar och fötterna bankar  mot madrassen.
Hur kan man älska Pippisången så mycket?

och

Man får inte skratta när någon gråter, men hur ska jag kunna låta bli?

mer vardagsrealism

Jag kommer att sakna Amanda.
Sally kommer att sakna Amanda.
Men frågan är om Sally inte kommer att sakna Magnus minst lika mycket. Efter mormor är det nog hans namn som tjatas mest här hemma. "Magnooo" ropar hon så fort det hörs steg i trappan.
De delar ju också så många intressen Magnus och Sally. Som att hänga i tvsoffan medan jag och Amanda plockar undan i köket.

storasystern syns på annan blogg

Sallys syster reser i morgon till Gambia och med sig har hon en reseblogg.
Mycket bra tänkt, tycker vi som får stanna i Skåne och sakna.
Här är amandaiafrikatbloggen.

familjen äter frukost

Här sitter min familj och äter frukost i lugn och ro medan jag stressar omkring och klär på mig och letar efter hårklämmor och fotar till bloggen och allt annat viktigt som behöver göras på morgonen.
Se på dem, helt oberörda är de av mitt flängande. De borde belönas som föredömen i detta samhälle som sägs vara så stressat. Alla tre!

det syns att det är ett hus

Sally kommenterade huset jag ritat genom att knacka på dörren och försöka öppna med handtaget.
Sen frågade jag vem som bor i huset och då sa hon Pippi.
Våra lekar och dialoger har verkligen börjat arta sig.

hon behöver nog inga

Det var jobbigt när jag bodde med två skämtare. Nu bor jag med tre. 
När vi åkte bil innan i dag satt Sally med boken en centimeter framför nosen. En lång stund.
Ser du verkligen såååå dåligt nu? frågade jag oroligt.
Men hon skojade tydligen bara.

 

jag vänjer mig nog

Sally ska få glasögon.
Jag tycker att hon är alldeles för liten för det. Men det tycker inte ögonläkaren i Lund.
Jag antar att hon vänjer sig, att jag vänjer mig. Men det känns lite konstigt.

stora barn är roliga

 

Vi var på 90-årskalas häromdagen. Där fanns hoppande bonuskusiner som var mycket roliga att titta på.