bad i Borstahusen

Vi var i Landskrona i lördags, på väg hem ville Sally bada. 

Vi hinner inte sa jag och svängde ändå ner i Borstahusen. 

Det var bra svängt. 

Att bada med Sally är alltid rätt. 

vi fick krama kusinen

Äntligen fick vi krama nya kusinen.

Medan Anders och Ebba hade sjukstuga i Helsingborg åkte jag och Sally till Malmö fullt inställda på att få hålla henne.

Min syster hade varnat att man inte får hålla när hon sover.

Vid första försöket sov hon. 

Men vi gav oss inte. 

Efter fika hos annan kompis ringde vi igen och tjoho! Hon var vaken, vi fick komma igen och hålla.

Förutom att hon är exceptionellt megagullig förundras jag över hur snabbt det känns vanligt när ett nytt barn kommer till ett hem. 

Först finns de inte och sen ligger de där i soffan hos en syster eller kusin som om de aldrig har gjort annat.

Man tittar på tv, pratar om flyttlådor, går på toa, lever på som vanligt.

Enda skillnaden är att det vid lyckosamma omständigheter kan spridas ett speciellt lugn över hem med nyfödda barn. 

Får man dessutom hålla dem tätt intill sin kind kan de bota både stress och mostrar med lätt bakfylla efter kräftskiva. 

Jag och Sally blev så glada att vi sjöng oss hela vägen hem på E6:an.

41 grader gör ingen tuff

Det är verkligen skillnad på vabb och vabb. 

Idag har Ebba inte lämnat mig en sekund. 

Hon har suttit i mitt knä när jag varit på toa. Jag har burit henne när jag har lagat mat.

Mest har vi bara varit stilla i soffan. 

Det kan se mysigt ut.

 

Det har stundtals varit mysigt. 

Men det som inte syns i bild är att hon har sovit som längst tio minuter i sträck. När hon vaknat har hon ömsom gråtit, ömsom skrikit olika order till mig.  

- Mer vatten!

- Nej vatten!

- Ebba chips!

- Nej chips! 

- Byta blöja! Blöjaaaa!!!

Just idag har jag inte skrikit tillbaka. 

Jag har mest tänkt på alla som har speciella barn som skriker såhär mycket varje dag. Eller sjuka barn som kräver såhär mycket omsorg.

Vilken utmaning.

en kalasfråga

Jag har en undran när det gäller barnkalas.
Är det okej att ge presenter man vet att föräldern nog inte älskar, men är ganska säker på att barnet kommer att gilla?

I helgen gav jag bort en handduk med Barbie till en femåring (inte den på bilden). Den kändes inte helt föräldraanpassad.

Bäst är ju när man får till något som båda gillar. Men det är inte alltid man hinner tänka så många varv, plus att det är svårt i vissa åldrar/faser. 
Bok/träpussel/ekologiska enfärgade kläder = föräldern blir glad.
Sak som låter/lyser/glittrar = barnet blir glatt.

medan vi väntar

Man hör om hockeyföräldrar som fryser vid rinken medan barnen tränar. 

Jag och Ebba äter mockarutor vid havet istället, medan Sally målar inne på Dunkers kulturhus. 

barn som (gulliga) reklampelare

Jag har tagit över Sallys ryggsäck, en fjällräven.

Hon behövde en ny, vi bildgooglade.

Man ska aldrig bildgoogla med barn utan att först ha rekat.  

En gång sökte jag och Sally på marsvin eftersom hon hade glömt hur de såg ut. Då kom bilder på grillade marsvin, från Sydamerika.

Men hon var ändå rätt resonabel när jag sa att hon inte fick ha reklam på ryggen (Barbie/ Disney/liknande).

Till slut valde hon en katt.

Att det var reklam på den också såg jag inte förrän den kom med posten. 

Tur katten är så gullig. 

från noll till tre

För ett år sedan hade Sally inga aktiviteter utanför förskolan. Nu har hon tre. Med den här takten kan det bli stressigt framöver.

Det var så klart inte meningen att det skulle bli tre grejer. Jag är en stark förespråkare av fri lek, lugnt häng i hemmet och annat som främjar kreativitet och återhämtning.
Men när vi går direkt hem efter förskolan, vid 15.30, känns det sällan speciellt utvecklande för nån av oss. Sally är rastlös, Ebba trött, jag vill göra mat vilket barnen inte alls vill att jag ska.

Att det blev tre aktiviteter i höst känns så här långt som en bra slump.
När Sally är på aktivitet kan jag och Ebba bonda ostört. Efter 45 minuter kommer Sally uthoppande från dansen/konsten/gymnastiken, glad som en sprattelgubbe.



Barn är ju olika, men min känsla är att Sally behöver mer kreativ och fysisk stimulans än vad hon får på förskolan.
Sen lär jag väl ångra mig när vi står på busshållplatsen i iskallt ösregn i november. Men det tar vi då.