ibland stämmer allt

Sally kan ha varit världens gladaste barn i går kväll när det var dags för simskola.

I ett år har hon frågat om simskola och först nu fick vi plats, på en intensivkurs i Höganäs.

Hon pratade oavbrutet i bilen på väg dit. Studsade med hoppsasteg in i badhuset. Sjöng små hemmasnickrade visor om "jag ska gå på simskola, yeah, yeah". Fick på sig baddräkten i ett huj.

Jag var lite orolig för antiklimax. Det var ju liksom upplagt för det.

Men nä. Allt var bra. Lektionen varade i fyrtio minuter och Sally log genom hela. På hemvägen sjöng hon i bilen om allt hon skulle lära sig. "Jag ska lära mig flyta och simma och dyka!". 

Egentligen är hon nog en delfin.  

lördagsgodis

- Ebba du får inte äta godiset förrän vi har betalat. 

- Mm. 

- Det ser lite ut som att du har godis i munnen.

- Nej.

 

inget ont som...

Vad är väl en utekväll i Stockholm jämfört med en hemmakväll i Helsingborg. 

Nä, jag kom inte iväg till min 40-årsfest i Stockholm. 

Stormen Sven störde planerna.

En person blev väldigt glad för detta. 

En som var väldigt arg när jag skulle åka.

sortera saker som inte vill sorteras

Om jag sorterar småleksakerna kanske det är lättare att hålla ordning. 

Och roligare att leka. 

Så tänkte jag och hällde ut leksakerna på golvet.

Men de är så många.  

Konstiga små saker. 

Svåra att kategorisera. 

Kanske gör de sig bäst utan ordning. 

en dag i Danmark

Att få åka på utflykt med bara ett barn, vilken grej.

Sally och jag tog tåget till Köpenhamn för att träffa min mamma, moster och syster.

Och Sallys kusiner.

Tivoli är så fint på julen. 

Det regnade och var kallt, men det gjorde inget. 

Vi köpte julpynt, åkte karusell och dansade en regndans. 

Åt smörrebröd och drack glögg. 

Jag sköt pilbåge. Otroligt kul. Hade kunnat fortsätta hela kvällen. 

Barnen spelade på hästar. De hade kunnat fortsätta hela kvällen.

Minna sov sig igenom det mesta av utflykten. Men när hon vaknade gullade hon med sin mamma så mycket att jag blev rörd i ögat. Hon skrattar med ljud nu lilla bebisen. Mycket gulligt.

ljud, sång eller böneutrop?

Om ni inte förstår vad jag menar med ljuden i förra inlägget kommer ett exempel på en sång som kan ljuda i vårt hus, länge.
När man är lugn och glad är det bara fint, men när man försöker göra något som kräver tänkande kan det vara lite... hm... distraherande. 

saker jag säger ofta

Jag är glad att ingen spelar in det jag säger till barnen när jag är trött.
Ännu gladare att ingen analyserar det jag säger.
För som alla vet är man inte alltid sitt smartaste. Man är förälder dygnet runt och hinner säga en del dumma saker:

Om du inte slutar tjata slänger jag iPaden i soporna! Såklart kommer jag inte att slänga iPaden. Var ska jag då se mina tvserier?   

Jag är också en människa! (när de går på mitt ansikte/tvinnar mitt hår så det går av/sparkar på min mage). Jag är förvisso en människa, men det vet de nog. De må vara obetänksamma (=barn), men de är ju inte dumma.

Stäng munnen och var tyst! Just detta skäms jag mest för. 
Jag vet inte om det bara är mina barn, men herregud vad de låter ibland. I timmar kan de låta. Värst är så klart gnället, men även andra ljud kan göra mig galen. Sånger som liknar arabiska böneutrop, kavalkader av varför-frågor, skratt- och skriklekar med falsettljud.
Att lära sig respektera andras behov är viktigt, barn kan inte alltid få ta plats, men som före detta aktivist i Amnesty känns det ju inte bra att kväva det fria ordet... Inte bra alls.
Dessutom tror jag inte alltid att barnen kan vara tysta. Det är i alla fall känslan jag får ibland, att de malande ljuden är uttryck för en inre oro/glädje/trötthet. Taskigt då att försöka tvinga bort dem.
Lite som att be någon som har Parkinson att sluta skaka.