hej nalle!

I tio år bodde jag själv.

Jag gillade att få rå om mig själv, att ha det som jag ville. Jag tyckte om att lagt kort ligger såväl i kylskåp som i hallen.

Det tog lång tid att vänja mig vid att bo med andra, med en familj.

Konstigt nog är en av de saker jag numera gillar bäst just att lagt kort inte ligger. 

Plötsligt kan det ligga två nallar och blänga på en i vasken när man ska borsta tänderna.

 

Nallarna behövde tydligen bada.

 

Sånt hände aldrig när jag bodde själv.  

Sällan blev man förvånad. Allt var liksom där man sist ställde det, även humöret.

Var jag på dåligt humör var jag det tills jag mötte någon annan vilket ju kunde dröja en dag eller två.

Numera räcker det att jag vaknar för att mitt humör ska förändras. Inte alltid till det bättre. Men oftast. 

Speciellt när det ligger nallar i min väg.

 

 

 

vikten av förebilder

Mamma! ropade Sally inifrån rummet.

Barbie har fått glasögon!

 

Som vuxen kan man invända att det är lite stereotypt att Barbie bara har glasögon när hon arbetar som datorexpert. Men bättre då än aldrig.

kusinen drar iväg

Jag kan inte sluta titta på den här bilden. 

Kusin Linnéa har blivit så stort barn. 

Man blir kanske det av att börja skolan, och av att bli storasyster.

Nyss var hon så liten, jag höll henne i famnen. 

Och hon låg i vagn bredvid Sally. Man kan se på gamla bloggen.

mycket att tänka på med halloween

En kompis skriver intressant om halloween på bloggen Hemmaslottet. 

En del har jag tänkt på tidigare, annat var nytt.

Sally har inte knackat dörr i år. Kanske får hon det nästa år. Jag får se. Men i så fall blir det tydliga regler för buset, och jag kommer följa med i kulisserna.

Hon har varit på ett halloweenkalas och själva maskeradaspekten av halloween är ju ganska rolig. 

Hon lånade Linnéas klänning och målade sig exakt som Linnéa hade gjort med äpplen på kinderna.

 

Barnen på kalaset var läskiga. 

De hade yxor och trollstavar.

Föräldrarna var så hemska att ett barn knappt ville gå in.

Ebba ville också bli målad.

Så det fick hon.

Ögonbrynen förändrade henne så mycket att Amanda gick rakt förbi när vi hämtade på Knutpunkten. 

Hon kände inte igen sin syster. 

Farmor tyckte det var upprörande att vi hade sminkat ett barn.

ett hem i ständig förvandling

På lördagen skruvade vi ihop ett nytt köksbord. 

Det blev ljust och fräscht i köket.

 

På söndagen var bordet inte längre vitt.

Någon hade pyntat bordsskivan med klistermärken.

Klart man vill ha glitterväskor vid frukostbordet.

föräldrars vänners barn

Jag minns hur jobbigt det var att följa med till en del av mina föräldrars vänner när jag blev lite äldre och förväntades vara med deras barn. 

Man hade växt ifrån varandra, men var enligt föräldrarna för liten för att vara hemma själv.

Man satt där i soffan och försökte låtsas att man hade kul fast att man inte hade något att prata om.

Det ska bli intressant att se hur det blir för mina barn när de blir äldre.

I nuet har de ju inget val, hehe.

De får leka med dem vi tar med dem till. 

Jag tänker till och med att det kanske är lite bra att konfronteras med barn som man annars inte hade lekt med. 

Edvin och Sally hade nog inte lekt så mycket om de hade mötts på förskolan. De har så olika temperament. Sally kan bli rädd för barn som är fysiskt aktiva och mer våldsamma än hon. 

Men Edvin och hon har känt varandra sedan de var bebisar, och de har än så länge väldigt roligt ihop. 

exempel på dålig present

Pussel är bra present.

Pusselböcker är inte bra.

Våra åker snart i sopen. Trots att jag gillar Gittan.

 

Det tar upp till en kvart att få ihop en sån bok när man ska städa och bitarna är hopblandade.

Samma sak med pusslet som har fyra bilder ovanpå varandra.

Värdelöst.