I tio år bodde jag själv.
Jag gillade att få rå om mig själv, att ha det som jag ville. Jag tyckte om att lagt kort ligger såväl i kylskåp som i hallen.
Det tog lång tid att vänja mig vid att bo med andra, med en familj.
Konstigt nog är en av de saker jag numera gillar bäst just att lagt kort inte ligger.
Plötsligt kan det ligga två nallar och blänga på en i vasken när man ska borsta tänderna.
Nallarna behövde tydligen bada.
Sånt hände aldrig när jag bodde själv.
Sällan blev man förvånad. Allt var liksom där man sist ställde det, även humöret.
Var jag på dåligt humör var jag det tills jag mötte någon annan vilket ju kunde dröja en dag eller två.
Numera räcker det att jag vaknar för att mitt humör ska förändras. Inte alltid till det bättre. Men oftast.
Speciellt när det ligger nallar i min väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar