hon är envis ända in i sömnen

Sallys läggningsritualer har förändrats.
Innan slog hon på mig och skrek när jag sa att det var dags att sova.
Nu slår hon på mig och skriker Bä, bä! för att jag ska sjunga. När jag har kommit en strof in i Bä så slår hon igen och vrålar kaaaattt! vilket betyder Lille katt.
Jag hinner knappt sjunga "Lille katt, lil..." förrän hon skriker griiiis för att jag ska byta till vers två.
Kanske ser hon mig inte som en människa utan som en snabbspolningsknapp.

vi badade inte i dag

Jag kände på vattnet och konstaterade: Burr, det är kallt.
Sally kände och sa Bada!
Men det fick hon alltså inte.

När man ska försöka få Alice och Sally på samma bild är de som två magneter på fel håll. Det är spritt språngande omöjligt.
Än så länge är det lite lättare med Alice lillasyster. Även om hon nog tyckte att Sally tog onödigt stor plats när vi sågs i söndags. Men det var ju faktiskt i Sallys pappas knä de satt.
Min pappa, som Sally säger så fort hon vaknar. Okej Astrid?

hej och hejdå Göteborg

Jag har blivit en sån som bidrar till kommersialiseringen av bokmässan. Skit också. Jag var där, gjorde av med pengar, men inte på en enda bok. Hur gick det till? Jag fick med mig femton tidskrifter och fyra leksaker därifrån.
Några bilder blev det inte heller förrän vi lämnades av i Helsingborg igen och Sally visade hopp och björnbär för mormodern.
Vad ska man säga, man kan inte lyckas jämt.

vi gick runt kvarteret

Något som både jag och Sally gillar är att gå runt kvarteret och se vad vi hittar. I går hittade vi allt man kan önska sig.
Vi träffade katten Sixten som bor hos vår granne.

 Sixten ville bli klappad!

Vi såg en moppekille som inte fick igång sin moppe.

Vi undersökte om man kunde krypa under grannens grind.

storasyster och lillasyster

Det är kanske inte slående, men visst finns det en del likheter?

Foto: Anders Malmberg

man får väl tröstäta sig glad

Vanligtvis får jag bara en sak till klockan trefikat.
I dag fick jag tre och redan klockan halv tre.
Något roligt får man ju ha som tröst för att man är omgiven av folk med så väldigt obehagliga åsikter.

varmt, varmt

Vi eldade i brasan. Första gången för Sally. Hon brukar sova när vi tänder på.
Än en gång bevisade hon att hon numera förstår nästan allt. När vi sa att det var varmt så höll hon sig långt från elden.
- Varmt, varmt, sa hon varje gång hon gick förbi.
För säkerhets skull höll hon också för ögonen när hon gick förbi, men just det var omöjligt att fånga på bild. 

lockar kräver makeup som jag inte har

Det har varit mycket bilder på mig själv nu. Jag ska tona ner, jag lovar. Jag ska inte hänfalla åt den narcissisim som verkar drabba alla med hipstamatic-appen, jag har ju inte ens en Iphone.
Men jag var nyss och klippte mig och frågar mig som vanligt: Vad är det med frisörer och stajling?
- Jag har ingen efter dig, ska jag stajla lite? frågade Jovana.
- Visst, gör du det, sa jag som bara skulle hem och skriva och sen städa.
Lite stajling kan väl inte skada.
Det var fel tänkt.
Mitt utseende haltar och nu sitter jag här vid mitt spegelskrivbord och försöker sminka ikapp de hollywodska lockarna. Inte bra.
Nästa gång är det jag som säger nej till stajling.

 

mutor och andra bra metoder

När man passar andra barn måste det vara mysigt. Allt för att de inte ska bli ledsna. Andras barn får INTE  bli ledsna hemma hos mig.
När Signe var här häromkvällen såg vi därför film, åt russin, dansade disco, lekte i tältet och var glada mest hela tiden.

Den enda svårigheten är att russinen ibland tar slut fortare i den enes skål. Trubbel, trubbel.

Men med lite list avstyrdes även den annalkande krisen. Man är väl en barnpassare av rang!

gosedjuret blev en tiger

All work, no play. Ingen tid för bloggen, stackars bloggen.
Men jag ville presentera Sallys nya gosedjur. I snart två år har jag erbjudit henne olika djur med hopp om att hon skulle fastna för ett speciellt, det sägs ju vara så braaaaa.
Men det krävdes tydligen en som var köpt av mormor för att det skulle bli riktigt bra. Nu är den med nästan överallt. I bilen, vagnen och när hon läser tidningen.

Och framför allt när hon myser.

bra bilder med ny Canon

Dowen har en ny kamera (igen...). Han och kameran tog fina bilder i Båstad i går.
Jag döper dem till "Sally och hårklämman i trädgården".

Och "Sally och Lotta ritar".

bättre och bättre dag för dag

Jag köpte ett sminkbord på loppis. Skrev jag det? Jag saknade en egen plats för mina små sminkburkar. Men när jag kom hem insåg jag att jag inte hade något smink så istället blev det ett skrivbord. Ganska deppigt såg det ut:

Men dra på trissor. Något har hänt. Är det inte lite smink som har letat sig fram där till höger? Jojominsann. Bordet är fortfarande omålat men datorn har fått sällskap av såväl Maybelline, Lancôme som Max Factor och genast känns det mycket trevligare här i min arbetshörna.
Det enda som saknas är den lilla pratkvarnen som brukar envisas med att sitta på den vita stolen. Jag får nog gå och hämta hem henne.

jag är aldrig trött, okej?

 

Du ser lite trött ut, sa jag i går kväll. Ska vi inte gå och lägga oss?

Absolut inte trött ett endaste dugg, sa Sally.

Jag läser ju i boken ser du väl.

 

Jag sitter upp nästan helt rak i ryggen. 

Och jag släpper nappen för att göra konster med bilkudden. Inte alls trött, okej?

inte så lätt som man kan tro

En del tror att det är enkelt att jobba som journalist. Man träffar folk, snackar lite, fikar, skriver.
Det är en felaktig bild.
Jobbet som journalist är svårt nästan hela tiden. Man får rynkor i pannan, ont i sitt huvud och spända rörelser runt munnen. Se själva så pressad jag såg ut inför intervju på Malmö konsthall häromdagen.  

små hopp för mänskligheten

Det var roligt när hon lärde sig krypa.
Det var roligt när hon lärde sig stå.
Det var roligt när hon lärde sig gå.
Men frågan är om hoppförsöken inte är bäst hittills. Hur hon kryper ihop med ryggen, tar sats, förväntan i ansiktet och sen kastar armarna upp i luften. Men utan att lämna golvet med ens en centimeter. Ändå så nöjd.
Det här är stor underhållning.

vi tältade i september

Jag och två andra i min familj tältade vid Västersjön i natt.
Vi hittade en egen strand. Sally badade.
När hon hade somnat kom en räv förbi och skrämde slag på mig.

Utsikten från tältet var som en reklamfilm för svensk natur.
Möjligen var det lite kallt vid fyra i natt. Möjligen lite trångt i min sovsäck när Sally envisades med att vara i min istället för hennes egen. Men det är detaljer.
Man säger ju inte nej till någon som ser ut såhär när hon sover.

man vill ju läsa på hösten

För några år sedan fattade jag ett principbeslut att bara köpa musik framförd av kvinnor, och böcker författade av kvinnor.
Man måste ju börja nånstans.

Sen tappade jag bort principen. Jag upptäckte en fantastisk låt med Midlake. Jag ville veta hur Mons Kallentoft skrev och de senaste veckorna har jag haft sällskap av Karl Ove Knausgårds första roman i Min Kamp-serien. Man behöver ju inte bli rabiat.
Men när jag tittar på mitt sängbord ser det ändå inte så sjåpigt ut.

pärondricka och muffins

Om någon undrar vad som hände med slappestilen som Sally la sig till med på semestern: well, den verkar vara här för att stanna. Stolar behandlar hon konsekvent som sängar.
Och inte är det så konstigt. Hon är ju född in i en slappefamilj som använder sina lediga dagar till att fika istället för att städa.