Något som både jag och Sally gillar är att gå runt kvarteret och se vad vi hittar. I går hittade vi allt man kan önska sig.
Vi träffade katten Sixten som bor hos vår granne.
Sixten ville bli klappad!
Vi såg en moppekille som inte fick igång sin moppe.
Vi undersökte om man kunde krypa under grannens grind.
torsdag 23 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som tidigare konstaterats...det gäller att uppskatta de stora ögonblicken i livet även om man har mat, tvätt, städ och jobb som väntar/stressar hemma. Ví har ett å annat att lära av di små. Lantement, lantemant, manjana manjana. knus fra din syster
SvaraRadera@tin: Lantement är bara så svåååårt när man har bråttom. Jag fattar till exempel inte hur du har orkat att låta Linnéa gå själv hem från dagis i alla år. Mitt tålamod är inte hälften så stort. Jag är djupt imponerad.
SvaraRadera