Det var roligt när hon lärde sig krypa.
Det var roligt när hon lärde sig stå.
Det var roligt när hon lärde sig gå.
Men frågan är om hoppförsöken inte är bäst hittills. Hur hon kryper ihop med ryggen, tar sats, förväntan i ansiktet och sen kastar armarna upp i luften. Men utan att lämna golvet med ens en centimeter. Ändå så nöjd.
Det här är stor underhållning.
onsdag 8 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och så flitigt hon tränar på det! Snart klarar hon det, det vet jag. Hon är ju ändå medlem i världens bästa Malmberg-Ågrenfamilj!
SvaraRaderaHon tränar för att hon skall träffa sin mormor till helgen och då vill hon kunna hoppa!! Så hon kan visa. Så mormor kan klappa händerna och tycka att hon är världens bästa som kan hoppa.
SvaraRaderaSå är det!
Kunna hoppa till lördag. Phu, vilken press. Amanda kan du hämta henne på dagis och öva lite tills jag kommer hem..? Nä, skojar. Hon övar nog på dagis också.
SvaraRadera