finkultur för S, fikakultur för E

Konstkursen på Dunkers kulturhus är tillbaka, tjoho!

Jag skrev ju i höstas om hur mycket jag gillar stunderna med Ebba medan Sally målar.

Jag har varit mycket med barnen det senaste året. 

Jobbar bara till klockan 15 på dagarna, är ibland ledig fredagar.

Ändå känns den där timmen med Ebba helt unik.

Kanske är det för att vi inte är hemma. Ingen tvättmaskin eller matlagning som drar i mig.
Eller för att tiden är så tydligt avgränsad till sextio minuter. 

Eller så är det bara de goda kakorna som gör det.

Vi har det i alla fall väldigt bra medan vi fikar och strosar runt i utställningarna.

Ibland tjuvkikar vi på Sally från utsidan av huset. 

Ateljéns fönster är skitiga, men jag tror att hon också har det bra.

Det enda hon brukar berätta om kursen är att man får göra konst hur man vill. Det låter bra i mina öron.