Att kunna hämta barn tidigt är ett privilegium, jag vet det.
Men i höstas kändes det inte alltid så.
Jag tyckte att vi bråkade oss genom många eftermiddagar. Funderade på om barnen skulle ha det bättre om de var längre på förskolan.
Nu vet jag vad felet var.
Vi var ovana.
Under mina tidigare år som förälder har jag aldrig slutat tidigt, det har A gjort. Jag har inte behövt styra upp några eftermiddagar. I höstas var första gången.
Precis som det tar tid att vänja sig vid att ha en bebis, tar det tid att vänja sig vid att vara själv med barn en massa eftermiddagar när ingen man känner är ledig.
Men nu börjar det arta sig.
Måndagar hemma.
Tisdagar konstkurs.
Onsdagar bibliotek, ibland med kompis.
Torsdagar hemma.
Ja att lära sig och att acceptera att struktur( vilket till stunder kan vara svårt, man vill ju var spontan och flexibel!!!) är ett av livets viktigaste hjälpmedel tar verkligen lång tid att lära sig. Både i privatliv och i jobbliv. Men när man väl är där så blir allt sååååå bra.
SvaraRaderaFör det mesta.
Tyckte mormor