Heja storasyster!

- Heja Sally, heja Sally!
Ser ni Ebba? Och Sally som försöker nå taket?
Så ser rollerna ut ganska ofta.

Jag har lätt för att snöa in på syskonordningens betydelse. Tänker mycket på hur man påverkas av att i flera år stå och ropa "heja, heja!" till en äldre, respektive bli beundrad av en yngre.
Jag tycker det är jobbigt att tänka på.

Jag får retroaktivt dåligt samvete för allt jag gjorde och inte gjorde mot min syster när jag var liten. 
Försöker kompensera genom att rubba ordningen mellan mina barn.
Men det är svårt. Tiden de tillbringar tillsammans och präglas på varandra, är ju så enorm.

Enda trösten är att ordningen kan förändras flera gånger om, senare i livet.

Jag glömmer aldrig första gången min syster sa nej till att vara med mig. Jag hade frågat om hon ville ta en öl. Hon ville hellre gå ut med sina vänner.
Jag blev helt knäckt. Kom inte över det på många år.
Där fick jag så jag teg för alla nej under barndomen.

praise folkbiblioteken!

 Att kunna hämta barn tidigt är ett privilegium, jag vet det. 

Men i höstas kändes det inte alltid så.

Jag tyckte att vi bråkade oss genom många eftermiddagar. Funderade på om barnen skulle ha det bättre om de var längre på förskolan.

Nu vet jag vad felet var. 

Vi var ovana.

Under mina tidigare år som förälder har jag aldrig slutat tidigt, det har A gjort. Jag har inte behövt styra upp några eftermiddagar. I höstas var första gången. 

Precis som det tar tid att vänja sig vid att ha en bebis, tar det tid att vänja sig vid att vara själv med barn en massa eftermiddagar när ingen man känner är ledig.

Men nu börjar det arta sig. 

Måndagar hemma. 

Tisdagar konstkurs.

Onsdagar bibliotek, ibland med kompis.

Torsdagar hemma.  

bra lekar för vuxna

Jag är ingen lekförälder. 

Det måste man inte vara.

Barn kan leka med andra barn. Eller med sig själva. 

Men ibland lockar de in mig, och då finns bättre och sämre lekar. 

Frisör är en av mina bästa. Det är ju så skönt att bli friserad.

Fotvård brukar min syster lobba för. Hon lekte ofta det med vår mamma. Det låter ju också skönt, men min fotfobi bromsar mig. Tycker liksom synd om barnen att de ska fippla med mina fötter. 

Däremot har vi en ny favorit under uppsegling.

Sjuk häst.

Först iiih-ar man runt lite i rummet.

Sen faller man ihop på en madrass och väser att veterinären måste komma.

I bästa fall rycker två ut på en gång. 

Helt avslappnad kan man inte vara eftersom man plötsligt kan få en termometer i munnen. Eller en spruta med vatten i örat.

Men leken påminner föredömligt mycket om att vila, samtidigt som barnen tycker att man spelar rollen som sjuk häst väldigt bra. 

En win-win-lek helt enkelt.   

ljusgul mat, del fyra

 

Jag hittade ytterligare en ljusgul mat i telefonen. 

Min kompis frukost i Berlin.

Snart har jag till en hel konstutställning. 

Ljusgul mat på våra fat.

Så kan den heta.

finkultur för S, fikakultur för E

Konstkursen på Dunkers kulturhus är tillbaka, tjoho!

Jag skrev ju i höstas om hur mycket jag gillar stunderna med Ebba medan Sally målar.

Jag har varit mycket med barnen det senaste året. 

Jobbar bara till klockan 15 på dagarna, är ibland ledig fredagar.

Ändå känns den där timmen med Ebba helt unik.

Kanske är det för att vi inte är hemma. Ingen tvättmaskin eller matlagning som drar i mig.
Eller för att tiden är så tydligt avgränsad till sextio minuter. 

Eller så är det bara de goda kakorna som gör det.

Vi har det i alla fall väldigt bra medan vi fikar och strosar runt i utställningarna.

Ibland tjuvkikar vi på Sally från utsidan av huset. 

Ateljéns fönster är skitiga, men jag tror att hon också har det bra.

Det enda hon brukar berätta om kursen är att man får göra konst hur man vill. Det låter bra i mina öron.

ljusgul mat, del tre

Ni vet jag skrev om att barnen mest gillar ljusgul mat.

Pasta, pannkakor, fiskpinnar, omelett.

 

I helgen var jag på spa i Ystad med min syster. 

Lassade upp från frukostbuffén. 

Skulle gärna säga att jag jobbade med regnbågens alla färger, man äter ju även med ögonen och allt det där. 

Men nä, det vore att ljuga.

kung för en dag

På Ebbas förskola får man en medalj när man fyller år. 

Man får låna en speciell krona, alla sjunger och sen tas en bild. 

Ganska fin tradition tycker jag.