Gott nytt år!

Efter några dygn utan kusinen Linnéa är saknaden så stor att vi nog får köra ner till Malmö och pussa henne igen. Ja, det gör vi.
Tack för 2010. Vi ses 2011. Jag är säker på att det blir ett prima år.

bästa julklappen

Konkurrensen är hård. Sally fick många och fina julklappar, allt från kläder till en hemmagjord skatt till stort dockskåp. Men hittills är tuschpennorna mest intressanta.

man vill inte gå ut

- Vi ska gå till dagis nu, Sally. Du måste stänga av tv:n.
- Mm.
- Kommer du?
Helt tyst.

När man sen ser henne sitta i pulkan, i mörker med snö i ansiktet på väg till dagis, kan man nästan förstå varför.
Mysigt, jovisst, men inte som soffan bredvid granen.

God Jul!

drömmar om framtiden

Repliker från vår kvällsmat i dag.
Amanda: Jag vet att jag har pratat mycket om mig och min framtid de senaste dagarna.
Jag: Det är ingen fara, men vi kan ju prata lite om Sallys istället.
Amanda: Ja. Vad ska du bli när du blir stor?
Sally: Leka.

det gick nästan hela vägen

Det gick bra i flera timmar.
Sally bar själv presenten medan vi gick runt på Väla. I bilen höll hon fint i den och sa "Néa, ket" (=Linnéas paket).
Jag påminde henne om att det inte var till henne och hon nickade och höll med.
Först när vi kom hem var det något som gick fel. Med tårfyllda ögon tittade hon på mig med en blick som sa att jag hade looovat att vi skulle leka med den när vi kom hem. Jag försökte förklara att den inte gick att öppna utan att det syntes. Men nä.
Hoppas inte Linnéa är så petig med att burkar är öppnade.

tänk om jag hade...

... en liten liten apa.
Det finns så många bra låtar har jag och Sally kommit på.
Internet är ju helt fullt.
Som den lilla apan. Umpa, umpa, fallerallera.
Och medan vi lyssnar kan jag shoppa loss på nätet i lugn och ro.
Praise Spotify!

ja duscha, nej bada

Det bästa Sally vet är att duscha.
Det bästa jag vet är att titta på.
Hon böjer sitt lilla huvud framåt i njutning över vattnet som rinner ner på ryggen och säger "Önt" (=skönt).

en dubbelpassning

Amanda är inte bara en bra storasyster. Hon är dessutom så multikompetent när det gäller barn att hon kan passa två kusiner och en lillasyster på en och samma lördagskväll.
Hon hade i och för sig ganska god uppbackning i form av en pojkvän och en storasyster. Och två chipspåsar.
Och julkalendern på tv.
Men ändå!
Eloge till stora A som hon hade hetat om hon var en barnbok.

ny overall, ny mössa

I ett hus vid gatans slut.
Liten Sally tittar ut.
Haren skuttar fram så fort.
Knackar på hennes port.

Hjälp ack hjälp ack hjälp ack mig.
Ljuset släcks i snölyktan.
Vad har vi nu gjort för fel.
Är det nån som vet?
Sjöng hon och vandrade gatan bortåt.

missuppfattat mys

Det var så mysigt i morse.
Sally lät mig ligga bredvid i soffan. I säkert en timme låg vi nära och jag tänkte "åh vilket gosbarn, äntligen vill hon mysa".
Sen blev det lite varmt. 39,8 grader om man ska vara exakt. Jag hade tydligen tagit feber för mys. Gissningsvis inte så mysigt alls för Sally.
Jag duschade hennes sval och gjorde tröstpopcorn medan hon satt på diskbänken och yrade.

Sen blev det trots allt ganska mysigt igen framför Pippifilmen.  

fint i diskstället

Trogna bloggläsare kanske minns tvättinlägget i min gamla blogg, om att Sallys intåg livade upp i tvättkorgen. Nu är diskmaskinen sönder och jag ser att samma sak har hänt i köket. Disken har blivit snyggare, åtminstone färggladare!

inget är som förväntan

Så här glad var Sally innan hennes mamma, det vill säga jag, lyckades välta pulkan så hon hamnade upp och ner i snön. Och innan hennes fingrar blev så kalla att hon skrek av smärta.
Fram till dess var det jättekul!

en envis ögonsjuka

Jag påminns om hur det var i början, när Sally var helt ny och inte hade anammat det där med sömn.
På natten klibbar ögonen igen av ögoninflammation så hon vaknar en gång i timmen. Hon ser inget, blir rädd, gråter efter bomull. Så man asar sig upp, baddar med vatten och sen är det lugnt en stund igen. De där mötena i natten är ändå lite speciella, nästan så jag blir en smula nostalgisk.

bara 35 kronor

Den rosa lilla korgen kostar ju bara 35 kronor. Och en fin skål för 40 danska är ju heller ingenting när man precis har fått lön. Eller hur Sally. Hon nickade uppmuntrande när jag shoppade loss i nätbutiken.
Jag antar att det betyder att jag nu får föra över de totalt 696 danska kronorna från hennes barnbidrag.

inga mer 14-timmars arbetsdagar

”Paaappa” hördes det i kväll i babywatchern när Sally tappade nappen upp i sovrummet.
Man jobbar två dagar och två kvällar i sträck och sen är det klippt. Inget mer ”mamma”. Först nallen, nu pappan.
I morgon är det nog dags för mig att bonda lite med barnet.

nalle/mamma, nästan samma

Det värsta Sally vet är när jag sitter vid datorn.
Men man ska inte ge upp.
I kväll accepterade hon plötsligt nya nallen som substitut för mig. Ett stort tack till kusinerna Malmberg som kom med nallen.

en var sur, en åt smör

Barn är bra på att känna av stämningar.
Ser man att mamma och pappa har fullt fokus på att sura kan man ju utnyttja tiden till nått vettigt, som att äta smör. I bästa fall är de så sura att de inte ens märker att allt smör plötsligt är slut.

jag kanske sjöng fel sång

När jag hämtade Sally från dagis verkade hon lite skeptisk till det här med snön. Så jag började sjunga:
"Nu se det snöar, nu se det snöar, det var väl roligt hurra."
Inte så roligt alls att döma av minen jag fick av Sally.

nu har det vänt

Den segdragna febern är borta. Istället stod vi i dag med ett mycket frustrerat barn.
Hon tyckte att jag valde fel kläder, fel mat, sjöng fel sånger, byggde lego fel. Efter en lång dags färd mot kväll fanns det bara en sak att göra.

Köpa chips!
Vi slet upp påsen utanför affären och så var det som att all världens problem var borta.
Sen följde vid med och tittade på Anders och Amanda när de spelade tennis. I Olympiahallen fanns mycket att titta på för både mig och Sally. Bra slut på dålig dag.

helt varm av uppmärksamhet

Först födelsedag.
Sen kalas för tvååringar.
Sen kalas för släkten.
Inte konstigt om man blir lite matt.
Inte konstigt om man får 39,8 graders feber.

morfar och Sally

Foto: mormor

och folk köper så fina saker

Nu har Sally fyllt år två gånger och bara fina saker har hon fått.
Det finns ju mycket fint, sa Jenny, men jag håller inte med.
Det finns ju jättemycket skit.
De som känner Sally tänker alltid ut så fina och bra saker.
Som träpärlorna som man kan sortera så länge att familjen både hann äta klart och prata igenom säkert tre viktiga samtal.

Signe hade sin finaste klänning på sig på kalaset. Resten av besöken glömde jag tyvärr att fotografera, men de var jättefina de också.

En reflektion utanför ämnet (det är ju min blogg så jag får tappa vilka trådar jag vill), är att Sally och Amanda visst är lika om man tittar på formen på ögonen och munnarna.
Om inte annat tycker de lika mycket om varandra, vilket föräldrarna tycker är så fint att se (för att knyta ihop detta fintema).

de gör så fina saker på dagis

Sally kom hem med ett födelsedagskort från dagis.
Bortsett från att de valde en bild där hon har munnen öppen och ögonen halvslutna... 
Visst är hon lite lik en sjörövarkung?

öga för väsentligheterna

Sally fick en fotobok av mig i går, bland annat med bilden ovan på henne och Dowen. Jag sa inget när vi bläddrade, lät henne kommentera. Vid nästan varje bild ropade hon glatt "Tally".
Förutom på den här som hon sa "Nea nutte".
Att snuttefiltar, som Linnéas pepparkaksgrej på stolskanten, är viktiga har nu etsat sig fast även hos Sally.

11 november 2010

Nu är Sally två år.
Hon blev ganska förvånad när vi väckte henne i morse. Speciellt över att Magnus var uppe så tidigt på morgonen.
Hon fick paket och sen ringde Linnéa videosamtal och sjöng grattis så fint att Sally hälsar att hon gärna får fortsätta ringa alla andra morgnar också.

klappa ekorren

Korre? Korre? Klappa!
Men den oempatiska ekorren hoppade vidare upp på trädstammen.

"om de får alla mina kakor..."

Amanda är hemma igen. Att säga att Sally har saknat henne och Magnus vore en underdrift. För att garantera att de aldrig mer ska försvinna så länge igen gör hon nu allt för dem.
Som att servera låtsaskaffe och kaka så fort de knäpper med fingrarna.

vad gör du Sally?

Aha, du klenar in kikärter i skärbrädan. Men då så.
Då fortsätter jag bara med maten här på min kant.

message for the Gambia

Amanda vill ju bli informerad om alla förändringar här hemma så här följer en rapport från ett av de mer synliga områdena, våra frisyrer.
Jag har inte klippt mig på länge, inte heller färgat håret. Men utväxten är under kontroll.
Pappan i huset har sin vanliga frisyr, men lite mer orakat skägg.
Den stora förändringen är Sally som häromdagen började med tofs. Obs, bara en eftersom hennes tålamod inte räcker till två.

Hon har inte slutat använda glasögonen, de tar bara liten paus ibland på kvällen vilket jag tycker är okej och anders också. De är oftast på. Och nappen.
Bortsett från det är vi oss nog prick lika.

mycket med orden

Jag: Men snutte, trillade du ner från soffan?
Sally: Min nutte (= hennes nuttefilt).

Det finns ett ord för den här fasen i språkutvecklingen, kanske lexikografisk. Någon som vet?
Annars är associationsdialogerna på stark frammarsch, som när tåget kör förbi utanför huset.
Sally: Tåg
Jag: Det kanske ska till Malmö.
Sally: Linnéa
Jag: Eller så ska det till Göteborg

Sally: mormor

Ser sen fram mot Linnéas fina (och roliga) fas:
Vuxen: Det var fantastiskt god mat.
Linnéa: Får man säga fantastiskt.
Vuxen: Va?
Linnéa: Får man säga fan-tastiskt.

det är fint nu

Efter att ha burit runt Sally på Söderåsen i några timmar fick vi som belöning mata ankorna, förlåt änderna.
Det var sagolikt vackert där uppe på åsen. Till och med en flämtande jag med 14 kilo Sally på ryggen kunde se det.

"många, många pips"

Gissa om Sally blev förvånad när den här tallriken dök upp som kvällsmat i Köpenhamn i går kväll.

tv kan ju vara farligt

Efter mötet med scream-masken har Sally varit lite rädd på kvällarna.
Jag sa till Anders att vi kanske ska ha koll på vad hon ser på tv, inte låta henne titta själv. Det är alltså barnkanalen vi pratar om, men även i den lurar faror när man bara är två år och nyss har stiftat bekantskap med sina rädslor.
Redan i kväll glömde jag mig när jag lagade mat. Hon satt själv inne i soffan och var plötsligt så konstigt tyst. Kanske livrädd tänkte jag och sprang in för att konstatera att hon tittade på hockey.
På finska.
Jag kanske ska tagga ner.

hade ni velat leka med de här?

Lillan, hon längst till vänster, hade stor betydelse i mitt tidiga liv. Efter några år i en fasters källare är hon nu tillbaka i min vårdnad. Problemet är bara att jag är lite mer tveksam till henne i dag. Det tar emot att säga, hon är ju så fin, speciellt med nytvättat hår.
Men när jag badade Lillan och de två andra dockorna från medeltiden funderade jag på om Sally kanske ändå ska få leka med nån som är född på 2000-talet.

barn är snälla också nuförtiden

Jag har gjort ett jobb inför Halloween. Frågade barnen hur de tänkte busa om de inte får något godis. Väntade mig obehagliga saker som äggkastning. Istället fick jag tipset om att använda en pruttkudde.
Om jag inte får godis tar jag fram min pruttkudde och sätter mig på den, sa en liten pojke.
Fint bus, tycker jag.
Istället för dumma scream-masker.

nytt från Gambia

Amanda har uppdaterat sin blogg med senaste nytt från djurfronten. Läs vet ja!

fortfarande rädd

Ska man verkligen behöva vara rädd så här länge.
I kväll kom "Scream"-masken på tal igen. Från att ha lekt i godan ro flög Sally plötsligt upp i min famn och viskade "Mask, mask" med livrädd blick.
Stackars barn. Bara för att Wes Craven fick för sig att göra en hemsk skräckfilm för femton år sen.

no more pyamasbilder

Okej, jag förstår varför ni inte kommenterar.
Ni vill straffa mig för att jag nu har sjunkit så lågt att jag lägger ut bilder på mig själv i pyamas. Jag förstår er, det ska inte upprepas.
I morgon är det jag som rycker upp inte bara mig utan framför allt bloggen. Jag ska ägna resten av min arbetstid i dag åt att smida planer för hur det ska gå till. Det kommer att bli så bra att man bara måste kommentera.
Oh så bra det kommer att bli!

mer bilder på gymnastik

Det är hårt att bli slagen av en tvååring, men Anders bilder från träningen häromdagen är tydligt bevis. Jämför Sallys raka armrörelser med mina slöa vinklar på både armbågar och knän.
Inte bra. Här krävs en skärpning.

okej, nu avskaffar vi Halloween

Sally blev skrämd av en Scream-mask i dag. Blev så rädd att hon fortfarande skakade när vi kom hem. Klamrade sig fast vid mig med allvarlig uppsyn och sa "mask, mask" med darr på rösten.

Jag försökte prata henne ur det. Funkade inte.
Krama bort det. Funkade inte.
Sen satte jag på filmen med Amanda som hon spelade in innan hon åkte.

Hon gick med på att sitta själv i soffan. Men tittade först bara, lika allvarlig.

När de börjar dansa till Pippi-sången gick det inte längre. Äntligen skrattade den skrämda Sally igen. Tjoho!