39,1 grader

Först hade vi inget batteri till termometern.
Då var Sally frisk.
Sen köpte vi batteri.
Nu är Sally sjuk.

här ska det bli påsk

Lite karies och öronont hindrar inte en god moder från att förbereda den stundande högtiden med det förväntansfulla barnet.

hotad av tandläkaren

"Om du inte blir bättre med tandtråden så kommer jag att behöva laga den andra tanden nästa år". Så sa hon och tittade strängt på mig och min bedövade mun.
Aldrig känner man sig så liten som hos tandläkaren.

aj, aj, aj

Jag har öroninflammation och beter mig som om jag aldrig har varit sjuk förut. 
Ont i huvet är jag van vid, magen med. Men den här smärtan...
Jag har ringt hela min familj (som om jag innerst inne tror att jag kommer att dö i något så banalt som en öroninflammation), jag tjatar hål i huvet på Sally om hur synd det är om mig.

Onda örat påminner om min hittills värsta smärta i livet, på en buss i en bergskedja i Sydamerika. Jag var förkyld, bussen körde uppåt och plötsligt small det till i mina öron. Jag fick så ont att jag kastade mig ner på golvet på bussen. Bara låg där i chock och höll om mitt huvud. 
Gissningsvis blev det värre av det faktum att jag inte hann förstå vad som hände. Jag trodde jag hade blivit skjuten eller nått annat märkligt som fördomarna säger kan hända i Sydamerika.

Och så nu. Man ligger säker i sin egen säng och så pang, aj, örat igen.

  

kunskap om kaniner

Vid helgens besök i Dösjebro fick tre vuxna personer, kanske var jag en av dem, lära sig skillnaden mellan kanin och hare.
Så här lät min kusins kanin- & harskola:

Haren har längre bakben
Haren står gärna och gungar på sina bakben
Haren hoppar högre
Haren hoppar längre
Haren har längre öron

Faktauppgifterna ska helst åtföljas av yviga gester med armarna.

händelser på helgen

Vi var i Lund och missade tåg. Jag mutade Sally med äpplechips.

Vi gick i skogen med nya springskorna.

Vi hälsade på en kusin i Dösjebro. Där bor också Molly som hade fina nya djurkläder.
Plötsligt kom Sallys mormor, det vill säga min mamma. Hon läste bok för barnen. Jag fick champagne. Alla var nöjda.

skriva + Sally = svårt

De senaste månaden har jag och Sally haft en strid som gäller min datortid.
Jag tycker det är rimligt att jag får vara vid dator minst en halvtimme om dagen. Sally tycker att det räcker med tjugo sekunder.
Jag har testat allt. Idag trodde jag mig ha kommit på bra sätt. Ta in datorn på toaletten. Häll upp mycket vatten i baljan. Sätt igång Sally på att ösa i olika byttor.

Det var perfekt ända till Sally försökte få med mig på leken och jag inte ville. Hennes besvikelse blev så stor. Jag tror hon kände sig lurad: "så mycket för mammas ord om hur kuuuul det är att leka med vatten".

än så länge bra

En miss i planeringen var att det var mååånga fler hemma än jag och Sally idag. Men det går bra ändå. Så här långt.  
Vi har ätit pannkakor allihop.
Sally har gått i springskorna.
Jag har köpt något fint.
Några av oss har fikat på Landskrona museum.
Nu väntar skogen på mig och Sally.

inget är som förväntan

Jag och Sally ska gå med nya skorna på trottoaren.
Jag ska laga mat. 
Vi ska åka till Landskrona och köpa något fint.
Sally ska prata med folk på tåget.
Vi ska gå långsamt hemåt från bussen, titta på blommorna och skräpet på marken.
De andra kommer hem från sina skolor och jobb.
Jag ska dricka öl med vänner.
I morgon kommer att bli en så bra dag.

borsta, borsta, borsta!

Jag vill inte få lika många håll som min mamma.
Jag vill inte behöva betala 3500 kronor för att laga hål som hade kunnat försvinna om bara mamma hade använt tandtråd lite bättre.
Borsta, borsta, borsta!

först dammigt, sen blir det fint

Min kompis Lisa (formerly known as Elisabeth), överraskar med en byggblogg med det eminenta namnet "Vi ska bara flytta någon vägg och måla lite..".
Ni som känner henne kanske vill kolla.
Det kommer helt säkert att bli jättefint i nya lägenheten i Stockholm, men det där att totalrenovera känns inte så lockande.
Inte för mig. I alla fall inte nu.

hur försörjer de andra sig

Jag ska döpa om bloggen till "mest om dagis". Eller så får Sally sluta att gråta när hon är där. 
Idag satt hon och grät igen när jag hämtade. I knät på en okänd personal. Han sa att allt hade gått bra, men det syntes ganska tydligt på Sally att hon inte höll med. Man har ju inte stora tårar på kinderna när allt är bra.

Jag slutar jobbet klockan fem, en normal sluttid trodde jag. Jag var inte försenad utan cyklade direkt till dagis. Då var jag tredje sist att hämta. Av femtio föräldrar. Eller kanske hundra. (Jag har ingen koll på hur många barn där är, men många.)
Hur jobbar alla andra? Mellan nio och två? Hur försörjer de sig då? Jag förstår inte.

i dambastun

Badandet gick bra. Jag fick inga kompisar i bastun. Sally fick fyra. Bland annat en 4-årig flicka som hoppade runt på ett ben. Hon hade fått ett örhänge rakt igenom sin fot. "Den kommer att bli bra igen", sa hon som för att trösta mig.
Tur att jag inte har hål i öronen längre. Sallys fötter ska inte behöver uthärda så obehaglig händelse.

buckligt är en underdrift

I somras var vår gräsmatta mycket bucklig. Nu när snön har smält bort är den mer som en kraterfylld åker.
Jag och Anders tycker att den är ful. Men Sally nöjer sig inte med ful. Hon tycker den är kass, katastrof, värdelös. I hennes värld sätter man fötterna på parkett, stenplattor eller asfalt.
Det vi har i trädgården är något som knappt är värdigt en mask.
Sally vägrar röra sig på gräset. Hon står helt sonika still och skriker tills någon kommer och flyttar henne.

Anders har tidigare år pratat om att det finns något som heter topdressing som man kan trolla bort gräsmattebucklighet med. Jag brukar tycka det är onödig utgift (plus att det låter som en mix mellan Dressman och Top Shop = konstigt).
Efter dagens galande har jag ändrat mig. Det finns inget jag hellre lägger min lön på än några kubikmeter topdressing.

fina bilder på gång

Ni har vi ett gäng finfina bilder på gång.
Ska bara åka och bada först.
Barnet behöver en söndagsutflykt. Eller så är det mamman som behöver rastas.
Pappan har in i det längsta hållit emot. Han tycker att han har badat upp sin badhusdos med första barnet. Så funkar det inte, säger jag.
Nu ska vi bada.

endast jag är vaken

Sitter på jobbet och har nedräkning. Bara 55 minuter kvar till hemgång. Snart bara 54 minuter. 

Jag har en finfin helg framför mig med fika hos kompis, födelsedagskalas, fika på Koppi, va med killen, dricka vin.

Bara 52 minuter nu.

av socker somnar man inte

Jag kom på ett bra trix. En stund innan cyklingen delade jag och Sally en massa russin. Det funkade perfekt. Ingen somnade på cykeln, ingen grät när vi var framme.

vem vill inte sova en stund

På väg till dagis finns en mycket blåsig sträcka, strax efter Henke Larssons hus. Samtidigt som jag kämpar mot vinden kämpar jag med personen på pakethållaren.
Jag förstår inte hur jag ska göra för att hon inte ska somna. Jag kittlar, jag sjunger, jag bumpar med min rumpa. I går tvingade jag henne att hoppa av och gå en stund. Ändå somnar hon.

Att låta henne vara funkar inte för då händer det här:
- hon blir galen när jag tar av henne från cykeln
- hon är för trött för att äta lunch
- hon vägrar sova eftersom hon är hungrig
- hon blir missnöje resten av dagen
What to do?

hunden vinkade till oss

Jag och Sally stod i fönstret mot gatan, hade vinkat av Anders som körde till jobbet. Då stannar en kvinna och vinkar. Eeeh, tänker jag, men vinkar artigt tillbaka.
Hon har en stor hund i koppel. Sally viftar ihärdigt och gör små glädjetjut över att det händer något på den annars så stillastående gatan.
Kvinnan säger något till hunden. Den sätter sig och så lyfter den sin tass och vinkar.
Jag blev så exalterad att jag nästan kastade slängkyss. Så fint, så snällt. Sally verkade tycka att det var helt normalt. Kul, men normalt.

Sally tänker på tigrar

Den som spar han har.
Sally är in love med de billiga djurböckerna jag köpte på bokrea en gång för längesen.

jag tänker på pengar

Är jag en entreprenör? Kan jag sälja? Är det roligt att ha eget företag?
Tankar på pengar fyller min hjärna. Det får inte plats en endaste vanlig bloggpost bredvid dem.

röda skor från USA

De nya skorna är så snabba att det inte går att fånga dem på bild.

två på en cykel

Jag har skyllt på att det har varit för kallt, för isiga gator. Idag fanns inget att skylla på så nu letades hjälmen fram och Sally spändes fast.
Jag hade inte ens hunnit över järnvägen innan jag kände något som bumpade in i min rumpa. Det var Sallys huvud.
Det roliga är att cykelstolen heter Sleepy.

mot göteborg

Idag är en förkyld dag, men vi struntar i det och åker till Göteborg med lillesyrran och Linnéa.
Efter att vi har ritat klart.

Amanda (som är utanför bilden) får hålla ställningarna i stan.
Vi andra är tillbaka i Skåne och bloggen på måndag.

det behövs bättre böcker

Det är fel i fler av våra pekböcker.
Jag menar, man säger väl ändå squash. Eller är det tänkt att Sally ska behöva lära sig det omöjliga ordet zucchini?

träningskläderna är halva grejen

En av mina bästa Sallysysslor är när vi gör gymnastik tillsammans. Hon är ganska duktig. Ställer sig med huvet neråt så fort jag tar fram mattan.
Idag gick det extra bra på grund av hennes nya jeans. Träningskläder är ju viktiga har jag fått bekräftat av Linna Johansson.

Jeansen är så fina att jag nästan saknar modebloggen.

nästan för bra

Ringde för att höra om vi kunde hämta lite senare än planerat.
"Inga problem", sa personal H.
"Sally har haft en toppendag. Hon har jollrat och skrattat och sjungit".
Kul att hon har det bra, tänker jag. Men sjungit... Nu tar de väl ändå i. Det gör hon ju inte ens hemma.

det går fortfarande bra

Konstigt, va. Men det gick bra på dagis i går också. Sally åt och sov och lekte och allt sånt som man förväntas göra när man är på dagis.
Nu ska det bara gå bra för mig på jobbet också.

strejken är avblåst

Jag har inte varit på dagis på nästan två veckor. I morse följde jag med för att se om där verkligen är så hemskt som Sally verkar tycka.
Det kändes bra när vi kom dit. Sally hjälpte till att ta av sig ytterkläderna, hon log när hon såg de andra barnen. Sen skrek hon högt och sorgset när jag sa hejdå.

Nyss kom följande rapport från Anders:
Sally åt bra med lunch.
Sally sov i två timmar.
Sally åt mellanmål.
Sally var glad när han kom och hämtade henne.
Fantastiskt. Jag tror det var söndagen i Malmö som gjorde det.

strejken kan ligga i släkten

Dagens nyhet är att dagismotståndet kan ligga i släkten. Det visar sig att Sallys nästkusin M har tagit till samma strejkvapen som Sally. Några mil söder om oss sitter hon och matvägrar på sitt dagis.
Intressant, tycker jag och håller tummarna inför veckan som kommer. Kanske är måndag dagen då allt vänder för dem båda.

man måste visa vem som bestämmer

-- Men du.., alla de andra leksakerna är ju framme. Måste du ha just kulorna som jag har ställt undan för att du inte ska råka svälja dem?

 

-- Okej, jag förstår. Du måste ha just dem. Lova att inte stoppa dem i munnen så sitter jag här bredvid och läser tidningen.

-- Vad säger du? Får jag inte läsa tidningen. Men jag har bara lite kvar (ljugekors). Nänä. Klart att du ska få sortera kulorna i mina händer. Det verkar ju också mycket roligare.

den som saknades

Till och med mitt bleka och tråkiga sovrum blir bättre i det här ljuset.
Persiennen ger ränder på fåtöljen, den gamla palmen får växtvärk, den bortglömda ciderflaskan blir till pynt.
Allt blir ett snäpp bättre.

djur är nästan aldrig fel

På jobbet brukar jag ibland föra fram den gamla kvällstidningsidén att vi ska ha minst en djurbild per uppslag. Hittills har jag inte fått gehör av mina chefer. De brukar börja dilla om nyhetsvärdering och annat trist.
Så fort jag själv blev chef införde jag vinjetten "veckans partydjur" i vår nu insomnade fredagsbilaga. På sidan två placerade jag och Jenny, en av få som också insåg värdet i gulliga djurbilder, allt från grymtande grisar till roliga apor.

fult var det här

Hur blev det såhär fult på bloggen?
Jag vill ju gärna tänka att jag är en person som gillar att omge mig med fint. Tydligen inte. Nu är här fult tagna bilder och fula cementblandare.
Sidhuvudet ser inte heller fint ut. Måste städa, göra snyggare. Kanske mer rosa och bilder på gulliga djur.
Jag återkommer.

nu ska vi sova

Hoppas hoppas jag slipper gå till dagis i morgon, sa hon innan hon knäppte händerna och somnade.

nu är i alla fall personalen nöjd

Tjoho! säger jag och cementblandargubben. Idag gick det att sova på dagiset. Matprotesten fortsatte, men just nu är svält inte det vi bekymrar oss för mest när det gäller Sally.
Personalen var glad, Anders var glad och Sally såg inte direkt jätteglad ut när hon blev hämtad, men hon hade ett prima lekhumör när hon kom hem.
Eller åtminstone tills jag råkade tjonga min armbåge i hennes huvud när jag skulle visa hur man bygger en koja. Då kom alla tårarna.

bra mutor sökes

Nu är läget kritiskt. Vi har bara en inskolningsdag kvar och sen måste vi jobba båda två.
Sally vill fortfarande varken äta eller sova på dagis. Anders fick åka och hämta henne i dag igen. Därför är det nu mutor som gäller. Jag tänker mig att vi kan skicka med ett paket med russin och majskrokar och annat som hon gillar. Och kanske fästa bilden av mig och Anders på en nalle.
Eller har ni bättre förslag?
Alla idéer mottages tacksamt. Ungen måste börja gilla sitt dagis. Nu!