Jag och Sally stod i fönstret mot gatan, hade vinkat av Anders som körde till jobbet. Då stannar en kvinna och vinkar. Eeeh, tänker jag, men vinkar artigt tillbaka.
Hon har en stor hund i koppel. Sally viftar ihärdigt och gör små glädjetjut över att det händer något på den annars så stillastående gatan.
Kvinnan säger något till hunden. Den sätter sig och så lyfter den sin tass och vinkar.
Jag blev så exalterad att jag nästan kastade slängkyss. Så fint, så snällt. Sally verkade tycka att det var helt normalt. Kul, men normalt.
onsdag 17 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så kul att ni får bonusvinkar när ni står där och vinkar av mig. Och av en hund dessutom. Visst kan vardagen bjuda på fina stunder..
SvaraRadera/Anders
Ja fler vinkande hundar, säger jag!
SvaraRaderaOch fler damer som tar sig tiden att stanna upp i vardagen. Heja dej damen, du får mig att återfå min tro på människan/en nästan tårögd moster
SvaraRadera