aj, aj, aj

Jag har öroninflammation och beter mig som om jag aldrig har varit sjuk förut. 
Ont i huvet är jag van vid, magen med. Men den här smärtan...
Jag har ringt hela min familj (som om jag innerst inne tror att jag kommer att dö i något så banalt som en öroninflammation), jag tjatar hål i huvet på Sally om hur synd det är om mig.

Onda örat påminner om min hittills värsta smärta i livet, på en buss i en bergskedja i Sydamerika. Jag var förkyld, bussen körde uppåt och plötsligt small det till i mina öron. Jag fick så ont att jag kastade mig ner på golvet på bussen. Bara låg där i chock och höll om mitt huvud. 
Gissningsvis blev det värre av det faktum att jag inte hann förstå vad som hände. Jag trodde jag hade blivit skjuten eller nått annat märkligt som fördomarna säger kan hända i Sydamerika.

Och så nu. Man ligger säker i sin egen säng och så pang, aj, örat igen.