exempel på dålig present

Pussel är bra present.

Pusselböcker är inte bra.

Våra åker snart i sopen. Trots att jag gillar Gittan.

 

Det tar upp till en kvart att få ihop en sån bok när man ska städa och bitarna är hopblandade.

Samma sak med pusslet som har fyra bilder ovanpå varandra.

Värdelöst.

leta efter brevlådor

Varför ge brevbäraren besvär när man kan göra jobbet själv. 

Så resonerade vi när vi körde runt med kalasinbjudningar.

Det var kul att se var förskolevännerna bor. 

Relativt blandat kan man nog säga: hyreshus, radhus, jättevilla, småhus.

Synd bara att det finns portkoder till lägenheterna, de som Sally gillar mest. Hon vill ju så gärna flytta till lägenhet. 

När du blir stor, säger jag.

happy halloween!

Glöm nu inte köpa godis till alla monster och häxor, säger jag med en hälsning från vår favorithäxa i Malmö.

en, två, tre, hoppa!

Sally var inte så fysiskt aktiv när hon var liten. 

Hon satt helst stilla med en bok.

Det tar hon igen nu. Nu hoppas det och kullerbyttas mest hela tiden.

Och de små är inte sena att kasta sig efter.

lyckat kalas om man frågar barnen

Det är mycket kalas nu. 

Dels fyller Sally snart år, dels flera av hennes vänner.

I helgen var hon på sitt första kalas på Busfabriken.

Grannen Otto fyllde fyra år.

 

Man kan säga att det var lätt kaotiskt. 

Sally älskade att vara där, men jag fick nästan hjärtinfarkt så svårt det var att hålla reda på alla barnen, plus Ebba. 

(för jo, det är ju mitt ansvar att se till att inga barn på hela busfabriken skadar sig eller kommer bort...)

  

Enda lugna stunden var när barnen bänkades i kalasrummet för att äta. 

Det är inte jättekul att se på när någon annan öppnar tjugo presenter på löpande band.

Däremot är bollhavet alltid lika bra. 

när man förenklar för barn

Jag tränar Sally på 112.
Dels på själva telefonnumret, och dels på vad man säger när de svarar.

Jag förklarade att ambulansen, brandkåren och polisen har samma nummer.
- Bor de tillsammans?
- Nä, men de jobbar tillsammans.
Helt tyst.
- Men jag har inte sett brandbilar vid polishuset.
- Hm. Det har du rätt i. Men de som svarar i telefon jobbar tillsammans. Sen ringer de vidare till polisen. 
- Aha. 

nu är tomaterna klara

Det är kul att barnen vill hjälpa till när man ska ha gäster. 

Ebba gillar till exempel att ta av stjälkarna från småtomaterna. 

Sen fixar hon gärna lite mer med dem också.

De "stjälper till" som en kompis sa apropå tvååringar i köket.

Men å andra sidan: kul att Ebba gillar tomater. 

Det glädjer nog min morfar tomatodlaren uppe i himlen.

Gästerna blev ju mätta ändå. 

en aktivitet måste bort

Jag inser det dumma i att välja aktivitet till barnen utifrån vad som är bekvämast för föräldern. 

Men. 

Till våren ska vi välja bort en grej och det är svårt att bortse från min egen upplevelse.

Ska Sally fortsätta med dansen där jag och Ebba väntar på henne på en hård bänk med utsikt mot en nödutgång?

 

Eller ska vi välja konstkursen på Dunkers där vi först fikar i restaurangen.

Och sen går rundor vid vattnet medan Sally målar? 

Hm. Ett av alla dessa svåra val. 

det finns så fina namn

Jag tyckte det var svårt att välja namn till barnen.
Sally har inte alls samma problem när hon leker.
Oavsett om man är mamma, frisör eller prinsessa (finns det fler roller?) har hon tre namn som alltid är rätt.
Här kommer hela listan:

1. Linnéa
2. Tingeling
3. Rosetta

En uppstickare är Rosenberg. Häromdagen hette frisören till exempel Rosetta Tingeling Rosenberg.

vissa gillar verkligen guld

Jag: Ska du verkligen hälla guld på nallen?
Sally: Ja. Nallen vill ha guld i ögonen.
Jag: Okej.

de pratar med varandra

Jag har haft en del dåligt samvete inför Ebba.

Jag pratar ju inte lika mycket med henne som jag gjorde med Sally när hon var liten.

Inte för att jag inte vill, utan för att det finns en till att prata med. En som under flera år dessutom har större ordförråd = är lättare att prata med.

Visst har föräldrar plats för många barn, men det går ju inte att komma ifrån att platsen ser väldigt olika ut. Att vara ensam om föräldrars uppmärksamhet är speciellt. 

De som kommer efter får en annan roll. 

Jag vet att all den där endabarnsuppmärksamheten inte enbart behöver vara av godo, på sikt. Jag ska inte idealisera.

Jag är själv väldigt präglad av att jag var ensam i fem år innan jag fick syskon, inte enbart på bra sätt.

Men som förälder rör man sig i nuet och då är framtida effekter föga tröstande. 

Lugnande är däremot när jag ser hur mycket Sally pratar med Ebba.

Sally pratar dessutom som om Ebba förstår allt. Långa samtal om sånt hon tycker är intressant.

Barnen som föds som nummer två, tre eller senare får en annan roll än de förstfödda. Men inte nödvändigtvis en sämre.

 

en utställning bra för tvååringar

Jag gillar inte riktigt fotoutställningen på Dunkers, "A kick out of Africa", med bilder på fotbollsspelande ungdomar.

Fina fotografier, men inget nytt vilket den utgör sig för att visa. 

Dessutom är det ju problematiskt att prata om "Afrika" som om det finns ett Afrika. 

Fotografen berör detta, men det hjälper liksom inte.

För Ebba är det dock perfekt utställning. 

"Boll! Boll!" ropar hon glad vid varje bild. 

Och det är afrikansk musik i hörlurarna. 

inte för liten för att cykla

- Nej Ebba, du är för liten för sparkcykeln, sa jag.

Sen rullade hon iväg ner för gatan.

en perfekt avvägd kulturupplevelse

Sallys senaste kulturkombo är att läsa Barbietidning medan hon lyssnar på Kåldolmar och Kalsipper. 

Då kan det låta såhär:

- Åh vad det är synd om tjänaren. Alla är dumma mot honom.

- Kan vi köpa det här Barbie-spelet till iPaden? 

 

små tårna är lustiga att se

Förlåt, mamma. 

Men jag kan inte ha strumporna jag fick av dig.

 

Det var jättesnällt att köpa strumpor till mig. 

Men jag känner mig som den käcka sköterskan på lasarettet som brukar ge mig sprutor. 

Alternativt som en ödla.

Om någon är intresserad kan jag lägga dem i ett postpaket.

fem poäng till sushi

Sist vi introducerade en ny maträtt för ett barn blev det makaroner.
Hon hade aldrig smakat förut, kom hem till föräldrarna och krävde makaroner.

Häromdagen blev sushi en första-gången-upplevelse för Esther.

Tre av tre barn gillade att göra dem - och att äta.

Sushin gav så mycket energi att man kunde springa snabbare än ljuset.

Enda minuset är att Anders inte gillar sushi så vi behöver besök för att motivera mer rullande.
Hojta om ni vill göra med oss!

osynliga vuxna

Sen Ebba kom till vår familj har de vuxna försvunnit från fotografierna. 

Det blir liksom att man fotograferar henne med Sally eller med ett annat barn.

Stackars alla osynliga vuxna som inte får vara med i fotoalbumen. 

Jag säger ursäkta i förväg!

Men det är bara för ni har så gulliga barn.

bättre sent än aldrig

Jag kan inte smälta att ett ynka träd kan ge så många äpplen. 

Det är också svårt att fatta att vi har bott med äppleträd i tio år, men först i år tar hand om äpplena.

 

ljusgul mat, del två

Det är tur att det finns så mycket ljusgul mat, nu när barnen verkar ha snöat in på den färgen. Som gult ris med kyckling och ananas.

dillchips from heaven

Medan jag och Ebba väntade på Sally var vi inte bara på toa. 

Vi åt chips också.

Det kan ha varit första gången som jag åt chips mitt på dagen.

Tre starka känslor konkurrerade:

- Pinsamt om folk tror att jag brukar ge chipspåse som mellanmål till mitt barn. 

- Herregud vad goda Bjäres dillchips är. Jag skulle kunna leva på dem.

- Tänk vad lugn ens tvååring blir om hon får en hel chipspåse. Det här borde vi göra oftare.

stressigt på toaletten

Folk säger en del konstiga saker om hur det är att ha barn.
Men en sak har visat sig sann - åtminstone för mig.

"Du kommer att längta efter att få gå på toaletten i lugn och ro".

Igår var jag och Ebba på toa på Dunkers.
Under de minuter vi var därinne lyckades hon göra ungefär allt man inte vill att ett barn ska göra när man själv sitter på toaletten.

1. Hon slickade på dörren.
2. Hon tryckte på dörröppnaren varvid skjutdörren gick upp. Voilá! där satt jag.
3. Hon tog toaborsten och började "måla" golvet med den.

hon kom, hon lekte, hon åkte

Det fanns en tid när jag längtade efter att Amanda skulle gå hemifrån. 

Hon var alltid hemma. Jag fick sällan vara själv i huset. 

Men tiderna förändras.

Numera är hon hemma alldeles för lite. 

När hon väl kommer blir alla i familjen helt uppspelta. Vi pratar och pratar, skrattar och leker.

Sen går hon igen alldeles för snabbt.

Att man aldrig får vara nöjd.

ens vänners barn

När vänner får barn kan relationen rubbas i grunden för att:
Vännen försvinner in i en familjebubbla.

Vännens barn inte går ihop med ens egna. 

Vännen visar sig ha en konstig syn på barn och föräldraskap.

Oftast händer inget sånt tråkigt.
Oftast är det bara jättekul att få lära känna nya små personer.

hästkalas eller hemmakalas

Inspirerad av helgens ridtur på Mariatorget i Helsingborg funderar jag på att fixa ett hästkalas när Sally fyller fem år. 

Jag skrev en gång en artikel om barnkalas, ganska bra blev den om jag själv får säga. 

Det är inte ofta jag letar upp gamla artiklar för att få fakta, men det gör jag med den. Framför allt faktarutan som tog tusen år att göra.

Där står vilket ridhus som ordnar kalas och vad det kostar. Man kan ha i ishall eller i gymnastikhall eller på Dunkers (ganska dyrt).

Sally vill rida, men klubben i fråga har inget ridhus och frågan är om barnen gillar att rida om det ösregnar. 

Frågan är också om det är mysigast att kalasa hemma. 

Jag tycker egentligen det. Men det kan bli rörigt med många barn. 

Ja vojne vojne. Många frågor att ta ställning till.

chips kan liva upp i fula miljöer

Jag skriver en krönika till tidningen om min längtan efter nytt kök. 

Jag ogillar verkligen vårt kök. 

Men ibland känns det som världens bästa. 

 

Jag vill fortfarande slänga ut våra avskavda skåpsluckor, de fula bänkskivorna och de hemska stenplattorna.

Men när barnen tar initiativ till fredagsmys på mattorna känns det inte längre lika akut.   

guld är väl inte smuts

Jag fick en ny kokbok, gjord av Emma Hamberg.
Recepten verkar enkla och goda, men jag retade mig på citatet ”a clean house is a sign of a waisted life”. 

Jag förstår så klart vad hon menar, att man inte ska bry sig för mycket om städning. 
Men det känns lite respektlöst mot alla kvinnor som lagt, och lägger, mycket tid på att hålla fint i hemmen.

Samtidigt är det ett ganska befriande citat att dra fram när man dammsuger i ena änden av rummet samtidigt som man ser ett glitterprojekt påbörjas i andra.

 

de kan inte allt själva

Ibland känns barnen så stora.
Som att de snart kan allting.
Det är ju kul för dem, men som förälder kan man känna sig lite meningslös i såna stunder.

Tur då att självständigheten ofta följs av annat.
Som när Ebba plötsligt tar en sked grus och häller i filen och börjar äta.

Eller när Sally frågar om jag vill låna hennes träningskort när jag ska iväg och simma.

 

Då pustar jag ut.
De har trots allt en del kvar att lära innan de kan flytta hemifrån.

barnplågerifotograf

Det var som sagt fotografering på förskolan igår. 

Inte populärt hos Ebba. 

Det var en dum fotograf. 

Hon var sträng mot barnen. Suckade när de drog upp axlarna. 

"Ner med dem!", snäste hon. 

"Titta inte på din mamma!"

När Ebba kom fram med darrande underläpp sa hon direkt att det inte var lönt att försöka.

"Skitsamma. Vi vill ändå inte ha dina dumma bilder", sa jag inte, men tänkte och vi gick därifrån.

Jag var rädd att Ebba inte skulle vilja bli fotograferad mer efter den dåliga upplevelsen i gymnastiksalen. 

Hur skulle det då gå för bloggen min..?

Men det ville hon.

Hon ville visa fina höstlöv.

 

Sally ville också vara med. 

Tur.

"pappa kom hem"

Var fjärde vecka jobbar Anders kväll, det är en prövning för Ebba som är väldigt fäst vid sin pappa.
Senast han gjorde det fick hon sådana längtansattacker att hon kastade sig mot dörren.
Hon skrek pappa, pappa och bankade mot ytterdörren.

Igår kväll hände det igen när hon skulle somna.
Saknaden kom över henne, hon blev helt förtvivlad.
Det är svårt att trösta ett barn som inte har en helt utvecklad tidsuppfattning.

Men Sally har många bra idéer. 
Hon föreslog att vi skulle ta fram en bild på pappa.
Det funkade.
Jag höll fotot i handen, Ebba fixerade det med blicken. 
Innan hon somnade ville hon hålla själv.

fyra fantastiska flickor

Idag är det fotografering på förskolan.
De skulle ha bett mig ta bilderna. För häromdagen fick jag fyra barn att titta i kameran samtidigt. Och le.

Jag lyckades inte hålla kameran rakt, men ändå.
Fyra på en gång är inte dåligt.

Inför fotograferingen på förskolan försökte jag få Sally att ta på sig en ren tröja. 

Det gick inte. Så nu har hon en fläckig tröja på fotot. 

Men men. Hon var nyduschad. 

Som om det syns på bild.

ljusgult är höstens matfärg

När Anders är borta gör barnen och jag extra god kvällsmat.
Det kan till exempel bli pasta och pannkakor.
Inte antingen heller.

Det där med GI och LCHF var väl ändå bara en fluga.

Och som min vän skriver på bloggen Hemmaslottet, "pannkakor innehåller förutom mjöl även mjölk, ägg och smör. Och ungefär varannan gång spenat eller morot. En helt fullvärdig måltid med andra ord".

Färdig!

Ebba ville att mormor skulle läsa bok. 

Jag ska äta först, sa mormor. 

Ebba väntade under tystnad, iakttog tallriken. 

I samma stund som mormor la ner besticken hördes ett: "Sååå! Färdig!" och en liten hand ville dra iväg med mormor. 

Smart barn som inväntade rätt sekund. 

prinsessor med pistoler

Glädjen i att få botanisera i kompisarnas utklädningslåda.

Kanske få låna en pistol.

Och dansa, dansa, inte pausa.

mycket grejer blir det

Fem tygpåsar, en ryggsäck, två hjälmar och en äppleskrutt. 

Är det normalt att behöva bära på så här mycket grejer när man går hem från förskolan? 

Och då hade jag ändå inte med min datorväska som jag brukar. 

Tur jag har börjat träna på gym.

Hejdå mamma

Jag tror på det här moderna upplägget att föräldrar arbetar trots att de har små barn. 

Det bygger ju som bekant på att någon annan tar hand om barnen när man arbetar. 

Min tacksamhet mot de som utvecklade den allmänna förskolan i Sverige är enorm. 

Jag är också tacksam för att mina barn så här långt har gillat att vara där. 

"Hejdå mamma" säger Ebba och vinkar när hon traskar iväg mot sin avdelning. Hon kan nästan inte nog snabbt få iväg mig och hennes pappa.

Jag har en vän som skolar in barn på förskola i höst. 

Barnet vill inte vara där.  Personalen ringer, föräldrarna får åka från jobbet i hast, hämta ett förtvivlat ledset barn. Det är hemskt det där. Lätt börja ifrågasätta vad man håller på med, överväga ett liv som hemmaförälder.

Varje morgon när jag vinkar av en glad Ebba tänker jag på hur bra vi har det den här hösten.

Hon får leka med sånt hon gillar.

Jag får jobba med sånt jag gillar. 

önskelistan är redan lång

Jag bad Sally sätta kryss vid de saker hon önskar sig. 

Hon fyller år om en månad. 

Man kan konstatera att hon i alla fall inte önskar sig en matta med siffror. 

För övrigt verkar det fritt fram.