måndag 22 februari 2010

det är jag och Khalid

På barnkanalen visas ett program om pojken Khalid i Marocko. Reportern pratar om hans "långa vandring till skolan", en dryg halvtimme från hemmet. Precis som för mig och Sally!
Fast vad jag vet riskerar det inte att trilla ner några stenar i huvet på oss. Det är ju alltid ett plus.

Upplagd av Unknown kl. 21:11

2 kommentarer:

  1. Anonym23 februari 2010 kl. 06:36

    Det e bra lotta det gäller att se det positiva och att vara medveten om att de finns de som har det värre....ganska mycket värre. Inte så roligt barnprogram fast såklart nyttigt. /Tin

    SvaraRadera
  2. Anonym23 februari 2010 kl. 08:36

    Vojne vojne vojne det är riktigt illa på den där vägen ut till det farliga området där det hemska dagiset ligger gömt i ett deppigt bostadsområde. Hur skall detta gå för stackars Sally??? Hon som ät så tuff och stark och kaxig.
    Och så gullig. Så det nästan gör ont i hjärtat mär man tänker på henne.
    kram från mormor.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)