Sen kommer en folktom och nybyggd gata, med en känsla inte helt olik det kvävande bostadsområdet i Revolutionary road som jag nyss läste. Dagiset är i en gul byggnad som kan skymtas i slutet av gatan.
Behöver jag säga att vi inte mötte någon gående eller cyklande under de 29 minuter det i dag tog att gå hemifrån.
Man kanske inte behöver fundera så mycket på just skönheten i omgivningen. När du var liten och skulle till dagis gick vi förbi ett koloni område, en stor fabrik, under en dundrade järnväg, ett värmeverk med hemska skorstenar och ett jätte stort farligt bostadområde. På vården fanns det förvisso får på en kulle som kan kunde se. Men vi hade alltid så bråttom för du ville komma fram så vi hade aldrig tid att titta på fåren. "Mamma skynda, jag vill till dagis och leka med Sara!"
SvaraRaderaDet kommer bättre tider med andra ord.
Härda ut!
mamma
Förövrigt är allting fult nu för vi längtar till VÅREN. Då kommer åkrarna att vaja med gula kornfält, det kommer att växa blommor i dikesrenarna, hästarn är ute och trädgårdarna på Revolutionary Road prunkar av blommande buskar och osande grillar och allt kommer att vara jätte spännande för Sally.
SvaraRaderaHalleda vilken positivism! Det är bra.
SvaraRaderaMen vad var det för värmevärk. Fanns det ett sånt på klostergården? Minns inte jag.
Och vilket var det farliga bostadsområdet? Där alla mina vänner bodde?