Och dagis, ja.
Jag tyckte där var omysigt och enformigt, men Sally verkade gilla läget.
När vi kom in i rummet såg jag två barn som satt och grät.
Sally såg en massa leksaker.
Jag tänkte "det här kommer aldrig att gå".
Sally släppte min hand och knatade iväg och lekte. Det fortsatte hon med i två timmar. Sen gick vi hem.
tisdag 16 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror nog mamma lotsade Sally till leksakerna på ett helt naturlit sätt
SvaraRaderaÅ det här är så sjukt spännande. Vilken tur att du började skriva just i detta rafflande ögonblick i Sallylivet. Vi kommer att hänga här och vänta på nästa dagisdagsrapport. För oss är det ren terapi i förebyggande syfte inför dagisstarten i april.
SvaraRaderaVilken respons på nya bloggen! Kul! Jättekul! Och så åkte vi till Malmö mitt i alltihop så jag inte har kunnat skriva idag. Ursäkta för det.
SvaraRaderaJag ska lära mig blogga via mobiltelefonen. Snart!